En dikt för oss alla

Steget

Jag måste ge mig själv en dag,
då min tanke får sväva fritt.
En dag då jag tar mitt första steg
och vet att det steget är mitt.
Jag vill vakna upp i ett eget rum,
resa mig upp och stå på golvet en stund
och fråga mig själv åt vilket håll ska jag gå.
Ett steg i sänder.
Och sedan ett steg till.
Det är härligt att se vad som händer.
När man går åt det håll man själv vill.
Jag måste fråga mig själv vem jag är
och varför jag gör det jag gör.
Jag kan inte leva med dörren stängd
och mitt liv står utanför.
Och ropar man på mig från alla håll så svarar jag:
– Vänta en stund.
Idag vill jag följa min egen röst.
Idag är jag ingens hund – ett steg i sänder.
Och sedan ett steg till.
Det är härligt att se vad som händer när man går åt det håll man själv vill.

/Kent Andersson

Förra årets luciatåg

Det där med utmaningar ...

Jag gillar egentligen inte nyheter och utmaningar. Men jag dras till dem, eller rättare sagt jag dras till känslan efteråt, när man är ute på andra sidan. När jag tagit mig igenom, försökt - vare sig om resultatet blev halvdåligt eller riktigt bra - dansat en ny dans, följt en ny takt. Det är en otrolig känsla ...

December

Så kom december med 5 cm gnistrande vit snö. Flera dagar med solsken, lågt och gyllene men sol i alla fall. Dessutom några nätter med en stark fullmåne som till och med kastat skuggor.

Vilken lycka! Åtminstone för mig. Känns som både kropp och själ suger åt sig allt ljus som erbjuds och det går lättare att andas.

Och stranden är vår igen - min och Conrads. Sommargästerna är borta sedan länge och våra är de enda spår som syns. ... ja och rävens förstås.

Sitter och ser Arga Snickaren. Tror att jag skulle ha tänt eld på eländet (huset alltså, inte snickaren) och gått därifrån. Kommer ihåg att jag kände så då och då när jag renoverade här och då hade jag ändå bra hjälp av pappa och saker och ting blev klara. Kan inte förstå hur någon orkar bo så där, måste ge psykiska besvär.

Livsglädje ...

De från förr

Jag tror alla har dem - de där som finns i vårt förflutna. När man hör deras namn nämnas hajar man alltid till, tanken på dem lockar fram ett litet leende och ett möte ger alltid en kittlande känsla i maggropen.

Man vet så väl att de tillhör det förflutna, något som varit och som inte kan komma tillbaka. Och att det är bäst så. Men en sak är bra, de påminner om hur det SKA kännas. Den påminnelsen kan i alla fall jag behöva då och då.

Borsten

Idag var jag på ÖB för att köpa hundgodis. - Ja, det är sant! Conrad får billigt godis i storpack och hans matte mumsar i sig Lindt choklad. Det beror på att en av oss har smaklökar :-D

Killen bakom mig köpte en badborste, ni vet en sån där med långt skaft. Jag blev lite förbryllad - använder folk såna? Har nog inte sett en sån sen jag var liten och badade bastu med mormor. Använder ni såna?

Darling August

Jag har än en gång drabbats av kärlek och begär. Denna gång till Ikea PS August. Så enkel, så vacker ... så omöjligt att hitta någon plats för honom i mitt hem. Träet matchar inte och det finns ingen plats. Men han är outstandig. LOVE!

Är livet som en trappa kanske? Det går uppåt och det går neråt? Isåfall ser min trappa ut så här, lite trasig och skev, snårig och sandig. Men med lite vilja och mod kan man använda den - det GÅR att ta sig upp (eller ner om man hellre vill det ...).

Matte säger att det är bäst och enklast att stretcha mina bakben så här.

"Hell NO" säger jag !!

Saknar varmare tider då altandörren kan vara öppen hela tiden. Hunden kan springa in och ut som han vill och det kommer in en massa frisk luft - jag är ett vädringsmonster.

Ikväll protesterar jag genom att den får vara öppen och jag är invirad i en filt.

Bör man skämmas över det faktum att man inte kommer ihåg adressen till sin egen blogg??

En dag på Karriären

Varje gång jag ska räkna på mitt jobb så går alla mina goda miljöföresatser åt helvete. Eftersom jag är en senil kvinna så måste jag alltid räkna på remsa, jag tror att jag på fullt allvar lider av sifferdyslexi och det är därför jag glömmer en siffra så fort jag slagit den.

Eller så är det att rasslandet i apparaten tillfredsställer någon mörk del av min byråkratisjäl, den som gillar att slå i tulltaxor, rota bland blanketter och (lycka) få tillbringa en halv dag med att försöka komma på var en rullgardin med reklam ska hamna i tulltaxan. Nu har jag dessutom fått något slags tics, så när jag ska nolla räknemaskinen så slår jag på 0 tre gånger istället för en vilket resulterar i en massa rasslanden och slöseri med pappersremsa.

Dock – som plåster på såren så köper jag alltid Krav-Bregott. Det måste väl jämna ut litet??

Tål att tänkas på ...

I går läste jag något klokt i "Resan till Port Said" av Lina Sjöberg

"I varje människa man möter möter man livet."

Gårdagens visdom - man skola noggrannt kontrollera den pinne ens hund kommer med i skymningstid. Det äro risk att det visar sig vara en halvrutten måsvinge.

Kanske ...

jag håller på att hitta tillbaka till mina ord. Känns nästan som det ... ska bara känna efter lite till

Gästbloggning á la Fyrfotingarna

Då man är klantig och glömmer bort att betala sin egen domän, då kan man vara glad över att ha en vän som litar på en som gästbloggare. Nu pratar jag inte om mig själv, jag har såklart självvalt stängt ner min blogg jag är beroende av under några dagar, bara för att plåga mig. Jag glömmer naturligtvis aldrig nåt, eller? Förhållningsorder har jag fått, i form av "inget snusk" och självklart ska jag hålla mig till reglerna.

Att kunna rumla runt i någon annans blogg känns busigt på något sätt, och jag gillar sånt. Dagens aktuella ämne är drömmar. Jag har helt klart ifrågasatt min mentala hälsa efter nattens dröm, sen fick jag höra om nära vänners drömmar och förstod att vi är jämngalna allihopa. Det känns tryggt! Jag har varit på bröllop inatt; tillsammans med Andreas Carlsson och Cayenne. Tur att Cayenne är med så jag slapp vara ensam med honom, tänk om det blivit snusk? Vännen söderut frågade om det var något hemligt begär från min sida och jag svarar helt ärligt; NEJ! Då jag ser tv till min frukost så är han och pratar hos Malou om sin bok, jag bytte kanal på direkten. Någon stalker vill jag icket ha! Mina vänners drömmar kan jag inte avslöja, hänger bara ut min egen galenskap. Men jag har i alla fall inte sämst smak vad det gäller karlar i drömmar eller hur snuskig jag är med dessa, Yes!

Nu ska jag ta med min löpska hynda ut i skogen för lite vardagslyx, jag misstänker att jag återkommer. För jag kan lösenordet, MOAHAHA.

När vatten är som godast

Det är konstigt att vatten är mycket godare i flaska än i skål. Fast det blir ju lite mer spill förstås.

Mjukare för rumpan

Hittade dessa på Sköna Hem och jag tyckte de var så fina. Perfekta att ha speciellt på våren och hösten när det är lite kallt. Finns att beställa på Hops Shop.

Sköna Hem har en riktigt bra websida, snygg och inspirerande. Fast de får ett litet minus för hemma hos reportage hos Pernilla Wahlgren - jag undviker gärna kändisreportage speciellt när inte deras inredning inte är något speciellt.

Min prins

Så mycket arbete och så mycket kärlek jag lagt ner ... Och så mycket glädje och kärlek jag får tillbaka. Conrad har en naturlig del i mitt liv, jag kan inte ens minnas hur livet var innan han flyttade hem till mig. Eftermiddagarna när jag kommer hem från jobbet och vi åker ut i skogen för en promenad, på kvällen när han ligger nedanför soffan och håller mina fötter varma. På morgonen när jag kan passa på att kramas när han är sömnig och en liten gnutta gosig. Han är min bäste vän, mitt hjärta.

Förstår frågan men inte problemet

Hittade denna hos sköna Linda K och måste säga att det var helt rätt inställning. För min del skulle svaret hellre appliceras på frågorna gällande städning, tvätt och annat slaveri. Men olyckligtvis är jag ju inte gift .... (och nu lär det väl vara kört ha, ha).

Inrutade vanor

Jag har svårt att hejda mig. Speciellt när jag blir sårad och ledsen så är det lätt för mig att vända på klacken och gå. Att fly och försvinna, utan ett ord eller en förklaring. Så har jag alltid agerat men jag försöker att bryta den vanan. Att ta två extra andetag, låta det heta humöret ebba ut och inte agera "i sinne". Att tänka efter, att uttrycka mig men oj vad det kostar på. Fast trots allt - det kostar ännu mer att fly och att hålla sin nacke styv.

Varför ...

finns det knappljud på mobiltelefoner? Det kan väl ingen tycka om? Och är man synskadad kan väl inte de där osorterade pipandena hjälpa??

Med framtiden i sin kupade hand ...

Jag tror inte så mycket på ödet, jag tror mer på att det är de val man gör (och de gånger man låter bli att välja) som formar ens framtid. För det mesta rullar det väl bara på, men ibland ... ibland känns det som man står med framtiden i sin kupade hand.

Hur gör man då? Väljer den väg släta, trygga men kanske lite sterila och trista väg man alltid valt? Eller ... väljer man kanske en helt ny väg? En som är krokig och dold för min blick. Som jag misstänker kan vara lite stenig, man kan få grus i skon som skaver eller till och med snava och slå sig ... men jag tror också att det kan bjuda på nya platser och vindar med en annan doft.

Ja, hur gör man då??

En skogspromenad i bilder

Vi promenerade upp på utsiktsberget i Smedsbyn där mina föräldrar bodde tidigare.

Persöfjärden långt därnere ... Högt uppe för att vara mig!

Riktigt gamla stenhällar som sakta vittrar sönder.

Vackra, men inte så nyttiga. Hönsbär?

Det är något lockande över slingrande grusvägar. Jag vill ge mig iväg och utforska vad som finns längre fram ...

Trött hund. Det är så torrt, det finns inga diken eller pölar som Conrad brukar doppa sig i.

Sen kom jag hem och tog en fotorunda i trädgården. Allt är så förvildat och vildvuxet så det blev bara närbilder.

Med tanke på att jag inte gillar gult så är det misstänkt mycket gula blommor här hemma??

Laxfärgad slingerkrasse.

Stjärnflocka, Astrantia major - bland de sötaste perenner som finns tror jag.

Slingerkrasse, Milk Maid

Någon slags aster som dyker upp lite här och var ...

Hjärna eller muskler

Hört en av dagarna i sommar då jag och pappa höll på med stängselbyggande:

Jag: Pappa? Tycker du att jag är hjärnan eller musklerna i denna byggfirma??
Pappa: .... (muttrandes, efter en ganska lång tystnad) Ja, inte är du silent partner i alla fall ...

Idag känns det så här

Lite nyfiken, lite fundersam ... och så skulle jag behöva manikyr

...

Sorgen är opålitlig. Sommaren skimrar i sina vackraste färger och jag är glad, lycklig, nöjd med tillvaron. Men så såg jag en kvinna på mataffären som var så lik mamma och plötsligt satt sorgens vassa klor i mig. ... och då förvandlas man från en 41-årig kvinna till en liten unge som vill ha sin mamma.

Det är ju naturligt att jag saknar och sörjer henne, hon var en stor del av mitt liv. Men att saknaden skulle vara så stor var jag inte riktigt beredd på. Även om jag kan skratta åt minnen - att jag växte upp med bilden av mamma med rumpan i vädret mest hela tiden. Antingen i trädgården eller i bärskogen. Att hon kunde få busryck och jaga pappa med en skalbagge i nypan (han är jätterädd för alla kryp). Och att jag kommer ihåg att hon kunde reta mig till vansinne (och vice versa).

Men det är så mycket som jag skulle vilja visa henne, berätta och dela med henne. Hon borde få träffa Conrad nu när han är vuxen och fin, se huset nu när det nästan är klart och hon borde vara här och råda mig nu när jag håller på att skapa min trädgård. Visst är hon med mig i tanken, men det är ju lite svårt att få tips och råd från någon som är död. Och seanser tror jag inte på ... Men så är det.

Ett tips till er alla bara - krama era mammor en extra gång. För trots att de driver er till vansinne, har konstiga idéer och inbillar sig att ni bara är 14 år så kommer ni att sakna henne.

Skrotmaja

Den här söta soffan finns till salu här: http://www.gardochtorp.se/soffa-appel.aspx?article=5514 för det facila priset av 700:-. F-n jag måste köpa ett större hus!

Pysselcaisan

Min vän Caisa har en utlottning av en fotlänk som hon pysslat ihop. Se här ...

En gammal kärlek

Jag satt och tittade på tapeter på Tapetorama och snavade över denna. En Cole & Son som jag hade som fondvägg i mitt sovrum i senaste lägenheten (den undre färgen, beige med guldmönster) och den är fortfarande så snygg. Bara att inse, har för lite väggar och lust till för många tapeter. Samtidigt som jag gillar helvita väggar, anar ni konflikten?

Energiutsugare

Något som faktiskt är ganska tröttsamt är dessa som alltid är negativa. Som förväntar sig skam och vanära, felaktigheter och kaos JÄMT. Vad som än ska göras, vad som än föreslås. De stjäl min energi och min vilja och jag tycker synd om dem parat med en rejäl irritation. Tänk att alltid förvänta sig att himlen ska ramla ner för att de gör något?! Är det därför det blir så lite gjort??

Miiiiiiiiaaaaauuuuuuuuuuuuuuu

Bilden hittade jag här:

http://s214.photobucket.com/albums/cc97/ossilian/?action=view&current=beskaponi.jpg

Häromdagen var jag hos vetten med Conrad och i väntrummet satt en siames i sin låda. Och HERREGUD vad den lät, nästan som ett barn. Högljutt och hela tiden. Lite kul ... Och den var väldigt vacker - trots bitterhet och kraftigt missnöje.

Dogtag

Titta vad fina nyckelringar från M925 som gör så vackra silversmycken. Min tanke är att man skulle kunna låta gravera in namn och telefonnummer och ha som id-bricka till Conrad. Sen kan man väl pierca honom så den där skylten alltid hänger kvar??

Ibland hör man fel

Hört och sagt på kontoret idag:

Jag: Åhhh nu är det besvärligt och jag som bara ville löka (löka är ett militärt uttryck för att bara såsa omkring och inte göra någon nytta på arbetsplatsen)

Manlige kollegan i rummet brevid: Va, vill du göka?? OK, men jag ids fan inte ta av mig strumporna!!

???

Är det en humla?

Middag

Imorgon ska jag bjuda på middag. Gästen säger sig äta vad som helst som serveras, antingen är han väldigt modig eller helt tokig.

Det påminner om när min brors sambo skulle bjuda på middag för första gången, hon hade kokat palt (med sin mammas hjälp) och serverade mjölk till (för till palt måste man dricka mjölk). Hon dricker inte mjölk själv men såg till att fylla brorsans glas så fort det började se tomt ut. Det var inte förrän han hade åkt och hennes mamma kom hem som hon fick veta att mjölken hon serverat hade varit sur. Brorsan den stackaren hade bitit ihop och druckit utan att våga säga till ... den lille sötnosen.

Fräck byracka

Conrad har fått för sig att han är en blandning mellan Stålmannen och Brad Pitt!
Nu måste han uppfostras så jag ska försöka hitta någon surtant ... För - om jag ska vara ärlig och använda ett mindre trevligt språk så är han just nu en j-a knullgris!!

Kolla bara på det där fräcka flinet!!

Så känslig

Sen jag skaffade hund har jag blivit så känslig för misshandlade djur. Förut tyckte jag också att det hemskt och kunde bli upprörd. Men nu ... varje bild och text om plågade djur gör så ont och jag blir så ledsen och förtvivlad. Jag vet ju att Conrad är så beroende av mig och det stora ansvar som jag tagit på mig när jag valde att skaffa honom . Synd att inte alla tycker likadant.

Det finns ett gäng vardagshjältar som är äkta änglar i mina ögon, de som arbetar och driver Hundstallet i Åkeshov. Känner ni att ni har pengar över så tycker jag det kan vara en väldigt god idé att skänka dem till dessa människor som tar hand om de hundar och katter som är skyddslösa!

Med mindre bröst ...

... så hade jag utan tvekan beställt denna från La Redoute. Men en DD-kupa bland allt krås skulle nog ge mig en för större än en Finlandsfärja.

Men så trevligt då!!!

Suck. Jag önskar att jag kunde lära mig av mina misstag. Ibland får jag för mig att jag är Super-Woman i köket och ska göra massor på en gång. Och blir det någonsin bra? Nä!

I morse fick jag för mig att jag skulle baka bullar och matbröd, göra köttfärslimpa och kycklingpaj. Började med en dubbel sats bulldeg (började redan här att krokna och beslutade mig för att bara köra på bullar och köttfärslimpa). Bulldegen blev lite lös men det brukar ju bättra till sig när den jäst. Insåg att jag hade för lite mjöl så jag pep iväg och köpte mjöl. När jag kom tillbaka från affären så fixade jag köttfärslimporna och skulle ta fram kanel till bullarna. Fanns det kanel?? Näe! Handla igen?? Näe! Det fick bli vaniljbullar. Men ve och fasa! Bulldegen var alldeles för lös! Fan! Så jag gjorde några slags längder i formar som pös över alla gränser och det rann dessutom ut smör i hela ugnen (från fyllningen). Nu står de små monstren i ugnen för att svalna, hela köket är fullt av mjöl, deg och disk och jag är skitsur. Jag skulle ha gjort som jag tänkte från allra första början och varit ute i trädgården och röjt bort några mindre träd.

Ja och som lök på laxen ... Imorgon är min semester slut och jag börjar jobba igen.

Dagens lärdom

Ute i trädgården har man handskar, handskarna stängs med kardborreband runt handlederna. Om man ska klia sig under näsan ska man passa sig för att låta det kardborriga rispa läpparna, för det gör ONT. Fördelen är väl att man får sensuella, nykyssta läppar a la Angelina Jolie.

Ute händer det ...

Jag läste det här inlägget hos underbara, härliga, galna Rana och förstår verkligen hur hon menar. Mycket av min tid går åt ute i trädgården nu. Jag sågar ner träd (ja - själv!! - fast inte jättestora - mallig!!), rensar bort sly och förändrar gränserna till min trädgård. Jag blir smutsig, svettig och har barr i bh:n. Musklerna är darriga och trötta, jag är nöjd och somnar fort om kvällarna. Tankarna är upptagna med frågan vilka träd som ska bort, om fler grenar ska sågas av, ryms det mer på släpvagnet eller måste jag åka till soptippen nu? Och det passar mig utmärkt. Att koncentrera mig så rotar mig i nuet och det är så bra ...

Jag mötte Lassie ...

Yvonne

Lassie

Jag slog nästan ner Yvonne Ryding!!

Häromdagen var jag på Coop och investerade i ett teleskopskaft till min grensåg (trädgårds- tönteriet når nya höjder varje dag). Eftersom skaftet är ganska långt så stack det ut en bit bakom min vagn men jag klarade mig genom hela varuhuset utan att peta ut ögonen på någon eller riva ner något. Nöjd som fan över det irrade jag ut genom kassorna och på vägen ut så svingades skaftet vildsint mot en kvinna. Och vem var det om inte Yvonne Ryding som kom ner från restaurangen på Coop (fast om man väljer att äta där så kan man nog behöva få sig kring huvudet). Men jag måste säga en sak - hon var fortfarande jättevacker. Och snabb på att ducka ...

Mer vackra möbler

Åsa, min kennelmamma, är gift med Attila som gör de mest fantastiska möbler. På hans nya hemsida kan man se mer av hans arbete.

Urk

Tydligen är smaken på hundgodis i omvänd proportion till hur det luktar. Har köpt torkad vom till Conrad (komage) och DET.LUKTAR.SÅ.ILLA!!! Jag har dem i en glasburk med lock men jag tycker ändå att det luktar - det tycker Conrad också och HAN.ÄLSKAR.DEM ... Varför kan han inte gilla typ morotsskivor??

Vackert

Hittade detta bord som Jakob Uhlin gjort, det är även därifrån jag lånat bilden. Pusselbitarna är i silver ...

Tittar in

Orden finns inte just nu. Eller orken för att locka fram den, det kanske är det som saknas.
Ni får hålla till godo med bilder på min vackre ... och ibland fåniga hund.

Bortkollrad

(Bilden har jag lånat från Galleri Taktil)

Bor Näcken i Luleå Älv? Gårdagens kvällspromenad fick mig att misstänka något sådant. Både jag och Conrad är bortkollrade, glömska av tiden och om livet runtom oss. Conrad letade saker på sandbottnen - hans favoritsysselsättning - och jag satt vid strandkanten och tittade på vågorna. Hur de glider över ytan och över bottnen som en gyllengul rörelse. Konstant och ändå olika för varje våg. Och där var vi, länge. Bländade av solglitter, vågor och havsdoft. Sen gick vi hem genom en natur som håller på att spricka av livskraft. Löven är som små plisserade konstverk som snart rätat ut alla veck, den första sköra men ändå så intensiva grönskan. Det är så vackert och jag måste nog gå ut igen ...

Hundutställning i påsk

Under påskhelgen åkte jag, Conrad och Caisa till Stockholm. Bland annat för att Conrad skulle ställas ut på Lilla Stockholm. Frida var snäll och ställde Conrad och han skötte sig så bra. Trots stökig miljö, massor med hundar och 10 andra hanar i ringen så var han bara glad och hängde med Frida. Han fick superbra kritik men fick bara en slät etta, domaren ville ha mer massa - han är ju inte så stor min kille. Han var nog minst i sin klass.

Glaaaad svans.

För Conrads vackra syster Cleo gick det riktigt bra. Hon blev BIM (bäst i motsatt kön) med CACIB.

Helgen var intensiv och väldigt hundinriktad men så trevlig. Mat med goda vänner, härligt väder och en liten tjuvstart på våren.