fredag 30 juli 2010

När blir ett hus ett hem? Hur kommer det sig att murbruk och trä kan ge sån trygghet och en plätt med grönska och jord kan väcka sån glädje? I mitt fall var det en ögonblicklig kärlek, en häftig förälskelse och ett öga av stillhet i ett just då snabbt snurrande, stormande liv. Och nu, när livet stillnat är mitt hus en källa till glädje och trygghet. Inte perfekt, långt ifrån men ett hem. Mitt eget hem.

4 kommentarer:

Miss Upsey Daisy sa...

Det blir ett hem när man känner sig trygg tror jag..

Skatan sa...

Det är lite konstigt det där. När man flyttat (jag alltså) till ett nytt hus, lägenhet, bostad ... där jag skall bo framöver, dröjer det ett bra tag innan jag har "boat in mig". Men sen är det just den där platsen du beskriver ... där man stillar sig, kan koppla av, känner sig hemma.

Kram!

Livsnjutaren sa...

Ohh vad fint det låter,jag är mitt emellan 2 boningar just nu. Blir sambo med särbon för att hitta ett gemensamt nytt hem där vi kan bli sambos med rätta feelingen.Vårt eget som vi skapar tillsammans.

Caisa sa...

Ditt hem, mitt smultronställe.

KRAM