Kloka
Ankie Fontän skrev något jättebra idag. "Vad man jobbar med spelar ingen roll. Det är konsten att leva som är svår. Jag beundrar alla som ger den konsten en ärlig chans."
Tanken att vem man är är viktigare än vad man gör. Till viss del så formas min person av mina beslut och mina val men jag förstår hennes tanke. Det viktiga är inte att det står bla-bla-manager på mitt visitkort, det viktiga är inte att ha ett visitkort utan det viktiga är att man är ärlig med sig själv. Att man är generös, både med sig själv och med andra människor. Ta sig tid att njuta av vackra träd, glädjas åt att man får pussar från en glad hundnos.
Jag kämpar verkligen med detta varje dag, att komma ihåg att livet är nu! Att livet inte är ett problem som ska lösas (gärna fortast möjligt) utan faktiskt är en upplevelse som ska kännas. Men det är så svårt! Har levt mitt liv med mina tankar och känslor någon helt annanstans, oftast i en dimmig framtid. Det är svårt att sluta med det eftersom det har sin trygghet, i en påhittad, planerad framtid så kan jag ju styra händelser och mina känslor. Det kan jag inte göra i nuet. Här kan jag bara känna och gilla läget. Jag menar inte att jag ska lägga mig platt ner och inte agera men att försöka inse vad man kan förändra och vad som inte går att förändra.
Hm, blev ett ganska förvirrat inlägg märker jag. Men jag är ganska förvirrad nu ...