Mer begär ...

De övre är från Bonaparte (finns även med vidare skaft för de med tjocka vader typ jag) och de nedre är från Bianco. De nedre är väl lite coolare? Haft ett par liknande som jag använde tills de föll i småbitar.

Hjärtevärmare

Imorgon kväll visar kanal 9 en riktigt gullig och tankeväckande film - Benny and Joon. Om en autistisk tjej och hennes överbeskyddande bror. Hon blir kär i en udda kille (Johnny Depp). Sugen på lite fredagsmys, kolla klockan nio på fredag.

In my dreams

Jag är i en period då jag drömmer så mycket .. Och den ena drömmen knasigare än den andra. I natt drömde jag att jag var bjuden hem till söta Anna Funderar på lunch. Men jag var lite irriterad eftersom huset var fullt av tonåringar som en efter en visade sig vara vampyrer, smittsamma vampyrer. Dock lyckades jag och en kille till att rädda oss.

Förra natten drömde jag att jag och min kompis Christer skulle gömma liket efter en av mina gamla klasskompisar. Fick aldrig klart för mig om jag mördat honom eller om vi bara snavat över liket. Men vi knölade ner honom i en papperskasse som vi ställde i en pappkartong och gömde bakom en gran. Tyvärr så var min faster Agda (som är liten men väldigt ... vass och bestämd hrm) och snokade runt kartongen så det blev bekymmer och vi försökte smuggla iväg liket.

Kanske jag ska lugna mig lite med deckarläsningen och skräckfilmerna. Ikväll ska jag läsa Kalle Anka innan jag lägger mig för att sova ...

Kjol

Den här kjolen gillade jag. Ganska rak, tror jag borde passa min putiga rumpa. Dessutom vill jag fortfarande ha en poncho ... Fönstershoppade idag och insåg att en sån måste det bli.

Sent ska syndaren vakna

Fick en fruktansvärd insikt när jag kom hem från jobbet. Vi ska ju åka på kennelläger snart och jag, Caisa och hundarna ska åka tåg ner och vi kommer att hoppa av på CENTRALSTATIONEN i Stockholm! Med packning och med Conrad. Jesus, giv mig styrka!!! Jag som får hurven av Centralen i vanliga fall ... och med min hund som nog är den värste byfånen som finns.

Det kan ju gå veckor mellan gångerna som han ens promenerar på asfalt?!

Med denna insikt i bagaget åkte jag in till stan med honom i eftermiddag för att miljöträna. Nosgrimman som vi lånat av Anneli följde med, det är ett band som man sätter runt nosen och fäster i kopplet så att han inte får samma kraft att dra framåt. Och jäklar så duktig han var. Exemplarisk! Sen var det bland annat en fyllgubbe som blev jätteförtjust i honom - de verkar gilla honom - men överhuvudtaget så fick han fler vänliga blickar och snälla kommentarer än vad han vanligtvis får när han inte har grimman utan drar som en galning och har en rödblommig matte i släptåg som väser svordomar mellan tänderna. Och vilken kontakt han höll med mig. Jag är så stolt och mallig. ... men Centralen?? Vid åttatiden på morgonen?? GAH!

TV-favoriter

Jag har två riktiga favoriter när det gäller tv-program. Dels Top Gear, ett motorprogram med tre töntiga, medelålders män som testar alla möjliga slags bilar. Och de är så ROLIGA. Riktiga MÖP:ar (eg Militärt Överintresserad Person men kan även tydas som Motor ...).

Sen gillar jag Project Runway. Galna, kreativa människor. Tårar, skratt och dolska blickar. Fantastiska kläder och fula trasor.

Förbaskade Smartasmia

Hon har tapetserat om och lurade in mig på Tapetorama där jag hittade den här tapeten.
Handtryckt i Skottland, 2100:- per rulle ... tackar så mycket. Och jag drabbades av begär!

Sele till Conrad

Vi ska snart iväg på kennelläger, ska bli jättekul. Men jag skulle behöva skaffa ordentlig spårsele åt honom. Är det någon som har några bra tips?

Utebelysning

Visst var Verner Pantons "Flowerpot" fin som utebelysning? Med tanke på priset är jag ändå glad att jag inte hittade den förra hösten när jag sökte stolplampor ...

Världens snällaste

Nä, inte Conrad utan min kompis Christer som gått med på att vara hus- och hundvakt så jag kan åka till Göteborg i september på en liten kurs och kick-off med jobbet. Med tanke på att han inte har någon hundvana så är det så snällt så jag nästan dör.

Mitt största problem är bara hur jag ska kunna tala om för honom att Conrad är van att sova i sängen ... att han tar stoooor plats, ligger på rygg, gärna med baktassarna på min kudde och snarkar. Tror ni att jag måste säga nåt? Han kanske inte hoppar upp hos Christer?

Sen ville jag för ovanlighetens skull sätta in en fin bild på Conrad, på de flesta bilderna i denna blogg ser han ju lite galen ut ... och det är han ju inte ... så ofta.

Ögongodis

Katy har en blogg om hur de renoverar ett gammalt, 257 år, hus i USA.

Kul för en ruckelfantast som jag men även en massa annat inspirerande. De har massor med jobb framför sig men kul.

Det får mig att bli lite ledsen över de foton jag tog på mitt hus innan renoveringen för de försvann när min dator kraschade.

Soggiga sockar

När man tar av sig sockarna och de faller till golvet med ett litet plask, då kan man vara säker på att man valde fel skor till skogspromenaden.

Dagens kändis

Det verkar som om hela världen drabbats av sportfeber och jag vill ju inte vara sämre. Den här killen heter Michael Phelps och är känd för att han gillar att simma, äta massor av pannkakor och har storlek 52 i skor. Det visste inte jag i morse, visste ni??

Tillbaka på kontoret

Mannen som skapat vårt tulldatasystem är en väldigt speciell man. Om inte annat märker man det på de varningstexter som ibland dyker upp:

"Användaren är redan påloggad, är du verkligen säker på att en ny session ska startas?"
"Posten under ändring av annan användare, vill du ta bort låset nu med risk att blanda dig i någon annans arbete tryck OK, annars AVSLUTA"
"Du har X st poster påbörjade som du bör ta hand om innan du startar på ett nytt"

Eh, ja jag var ju säker innan jag började ....

...

... och nu över till något helt annat. Skulle verkligen kunna tänka mig en poncho till hösten. Rutigt är också fint.

En saga innan ni somnar

Det var en gång en kvinna, vars enda stolthet var hennes styrka. Att sårande ord fick hennes haka att höjas lite, att falskhet fick hennes ögon att bli lite kallare, att hennes hjärta kapslade in de svarta fläckar som svek gav. Tårarnas sälta fanns inte, gråten glömdes, gömdes bort. Det var lätt att såra, att ta det hon ville ha och vägra att betala priset. Bedra genom att låta någon tro att kylan var blyghet, sorg. Låta de vassa naglarna lämna märken på det hon inte ville ha men ändå inte lämna ifrån sig. En trasig speldosa lät sin spruckna cirkusmusik ljuda och hon skrek: "DET ÄR MITT LIV!!!" till envar som ställde frågor.

En dag vacklade hon och pansaret fick en spricka ... Ett litet frö fick fotfäste och rötterna spred sig ivrigt. Helt plötsligt slår något ut, något grönskar och blomstrar. Något helt annat än det blanka, kalla och hårda. Något känsligt och svagt ... något som behöver omvårdnad och ändå är starkare än allt annat. Vilt och obändigt. Nu finns inte mycket av styrkan kvar, åtminstone inte som hon alltid känt den. Det vassa är så mycket mer trubbigt, tonerna är lågmälda och spricker inte lika ofta och tårarna ... ja de är så salta och de svider så. Värme är inte alls blank och hård, den är mjuk och lite klistrigt luddig - så där så den fastnar på allt möjligt. Den värmen sprider sig även om hon har svårt att tro på den. Stegen dröjer, nästan stannar av alldeles av tvekan och osäkerhet.

Något av kylan och rastlösheten finns kvar, naglar som skrapar mot grova murar, spända muskler och ögon som smalnar vaksamt. Det finns kvar där under, bakom och vid sidan av. Vad kommer att väcka det eller är det något som ska finnas kvar för att vakta den nya mjukheten eller finns styrkan där, i det mjuka?

Än idag vet hon inte vad hon snavade över, om det var en olycka eller ett medvetet val. Hon vet inte heller hur sagan slutar, men hon hoppas att alla kommer leva lyckliga i alla sina dar.

Eftertanke från TV-soffan

Känns inte reklamen för Carlsberg Light väldigt ... unken?

Nu finns det en länk! Jag vet - jag är en dålig bloggare som inte kan lägga in videosnuttar i mina inlägg.

Badkille

Jag köpte en hund och fick ett sjöodjur ...

Så befriande ...

Zappade runt lite på min TV (ja, jag har god kontakt med min manliga sida) och hamnade på VH1 som har en DiscoEraspecial. Och så kul att se alla dessa taffligt gjorda videos från slutet på 70-talet med svettiga, plattbröstade artister med dåliga tänder, fula frisyrer och lite löst hull. En del artister verkar (HELT OTROLIGT) vara äldre än 19 år och de kan faktiskt sjunga.

De ser faktiskt ut som riktiga människor. Inget plast, inget photoshoppat, inget opererat. Känns mänskligt ...

Vad händer nu då?

Sommaren verkar lite bedagad, lite trött. Ni vet så där som man känner sig i slutet på en lång och rolig fest. Håret är rufsigt, sminket sitter inte så bra längre och fötterna värker och man börjar längta hem till sängen. Men fortfarande glittrar det till ... när tallarna doftar extra gott en solig och varm dag, när vi är ute på kvällspromenad i gyllene kvällssol eller som ikväll när älven ligger spegelblank.

Men jag har lite svårt att leva i nuet ... kan inte låta bli att sträcka på mig och kika framåt. Hösten är den tid då allt börjar om, det riktiga nyåret och jag är nyfiken på hur och om livet förändras. Fast samtidigt är jag glad över den här stilla tiden, en tid som lockar till eftertanke och lust till nya oprövade vägar.

Dagens lärdom

Denna lärdom är hundrelaterad. Man ska inte försöka trä på sin hund halsbandet medan han gäspar för då fastnar den i munnen som ett slags betsel och det uppskattas INTE. Vad värre är att man kanske dessutom är lite ouppmärksam och inte förstår var halsbandet fastnat och drar lite hårdare ... det kan resultera i en bitter och inåtvänd rottweiler under promenaden.

Kärlek ...

Jag har bestämt att ingen valp ta! Jag har bestämt mig!! Hon har gjort jättebra valptester och är Dagmar reinkarnerad och skulle gå så väl ihop med Conrad. Men nej, nej, nej! Det här med att vara vuxen och ta förståndiga beslut, det suger verkligen!