Varje gång jag ska räkna på mitt jobb så går alla mina goda miljöföresatser åt helvete. Eftersom jag är en senil kvinna så måste jag alltid räkna på remsa, jag tror att jag på fullt allvar lider av sifferdyslexi och det är därför jag glömmer en siffra så fort jag slagit den.
Eller så är det att rasslandet i apparaten tillfredsställer någon mörk del av min byråkratisjäl, den som gillar att slå i tulltaxor, rota bland blanketter och (lycka) få tillbringa en halv dag med att försöka komma på var en rullgardin med reklam ska hamna i tulltaxan. Nu har jag dessutom fått något slags tics, så när jag ska nolla räknemaskinen så slår jag på 0 tre gånger istället för en vilket resulterar i en massa rasslanden och slöseri med pappersremsa.
Dock – som plåster på såren så köper jag alltid Krav-Bregott. Det måste väl jämna ut litet??
2 kommentarer:
Solklart. Det gör det!
Vilken tur :D
Skicka en kommentar