Jag tror inte så mycket på ödet, jag tror mer på att det är de val man gör (och de gånger man låter bli att välja) som formar ens framtid. För det mesta rullar det väl bara på, men ibland ... ibland känns det som man står med framtiden i sin kupade hand.
Hur gör man då? Väljer den väg släta, trygga men kanske lite sterila och trista väg man alltid valt? Eller ... väljer man kanske en helt ny väg? En som är krokig och dold för min blick. Som jag misstänker kan vara lite stenig, man kan få grus i skon som skaver eller till och med snava och slå sig ... men jag tror också att det kan bjuda på nya platser och vindar med en annan doft.
Ja, hur gör man då??
8 kommentarer:
Ja hur gör man då??? Ack om man ändå visste det... Eller inte. Det är väl det som är en del av tjusningen? Att ge sig hän... Att för en gångs skull inte ha den fulla kontrollen över sitt liv som man alltid annars har. Att bli lite "wild and crazy" och njuta av att saker blir som det blir.
Den andra gamla vanliga vägen finns ju alltid kvar. Och nog hittar man alltid tillbaka dit, fastän man kanske får ta en lång jävla omväg...
Så du kära vän, lyd mitt råd och se till att få lite skoskav här och var! Och känn att du lever :-) Och gör det alldeles på tok för ont så finns jag här och plåstrar om dig. Jag lovar!
Stor kram till Världens Vackraste Camilla!
Det finns få som kan formulera sig i text som du och och det här gick rakt in i hjärtat på mig. Skoskav kan man plåstra om o sedan gå vidare med, man kanske får plåstra om några gånger eller så läker skoskavet fint. Vi kanske möts på en av dessa krokiga vägar för jag är själv ute o snubblar på exremt steniga och krokiga vägar just nu.
Bamsekram till världens bästa Camilla.
//Jennifer
Man tar den krokiga vägen för man är starkt och kan möta små och stora stenar. Ofta ångrar jag saker jag inte gjorde snarare än saker jag gjorde...
Gör mig sällskap på den steniga vägen, vi kan låna varandras plåster då de behövs.
Stor Kram Vännen
Väljer nya vägen, det är då det händer saker i själ, hjärna och hjärta! :)
Man väljer ... eller låter bli att välja.
Nej, så enkelt är det inte. Man blundar och hoppar ... och hoppas att man valt rätt om man nu väljer att hoppa på det okända...
Så ... blunda och hoppa!
Kramar!
Jag tycker att man ska ta den steniga vägen. Det blir nog trist till slut om man bara kör på motorvägen!
Lupinfrön har jag lyckats få tag på, men ville du ha rosa eller vita? (Jag vet ju inte vad det är, för de kan ju ha korsat sig. Det är dvärglupiner)
Eller du kanske vill ha frön till Aklejor?
Det är så svårt när man står inför stora val som kan vara livsavgörande. Samtidigt har jag aldrig ångrat de snåriga vägarna jag har gett mig in på och de har lett till nya utmaningar, att jag blivit starkare med tiden och gjort livet lite mer spännande. Lycka till vad du än väljer att göra.
Skicka en kommentar