Hu, i torsdags var det -34 grader här. Inte roligt, när vi var ute fick Conrad rimfrost i hela ansiktet innan vi ens hunnit ut från gården. Det har varit kallt länge nu och det tar på humöret och orken, det är väl för att jag inte kan vara ute lika mycket som jag är van vid.
Men idag är det tio grader varmare så idag har vi varit ute på en halvlång promenad i alla fall (vi var väl ute en timme). Och det är otroligt vackert, solsken, isblå himmel och rimfrost överallt. För att inte tala om alla snötäckta träd. En lisa för själen att få vara ute bland allt det vackra.
Conrad lallade iväg på egna äventyr så jag bestämde mig för att gömma mig under en gran så att han skulle få leta lite. Det jag inte tänkte på var att när han kom rusande så stötte han till grenarna ovanför mig och jag fick mig ett ordentligt snöbad.
3 kommentarer:
Det är nästan grymt att det är så otroligt vackert ute men så kallt att man drar sig för att stanna ute någon längre tid.
Verkligt tur att man har hund så man måste ta sig ut i friskluften!
Ja, för när kinderna liksom domnat bort så är det helt ok att vara ute. Fast jag känner mig som en Michelingubbe, skulle jag trilla tvivlar jag på att jag skulle kunna komma upp ha, ha.
Jag har ju inte riktigt lika kallt som du har, men jag drar mig ändå för att gå ut. Iallafall när jag kan sitta i sofan och kolla på Jane Austenfilmer med en gosig och varm katt i knät.
Fast det låter ganska mysigt med hundpromenad också (iaf om man bortser från det där med granen, fniss :) )
Det är en av anledningarna till att jag skulle vilja ha hund, men kommer ut och går och promenaden blir roligare om man har en hund med sig. Men så är det ju det där med att gå upp och ut på morgonen... Hmm... :)
Skicka en kommentar