Vi har varit i Stockholm och bland annat hälsat på Conrads uppfödare. Jättetrevligt men jag får lite fästingnojja. Dessutom har jag ju en "Dyweiler" som snabbare än ögat uppsöker de flesta diken och som älskar att rulla runt i gräs. När han var en liten valp höll jag på att rycka av honom en bröstvårta för jag trodde det var en fästing.
3 kommentarer:
Aj, aj, aj! Inte bröstvårtan!
Själv fick jag nästan panik när inte hela fästingen följde med när sonen hade fått en på halsen i somras. Men det var tydligen ingen fara. Kroppen tog hand om resterna och stötte bort dom. Puh!
Jag trodde att det var jättefarligt om något blev kvar? Köpte en jättebra plockare som ser ut som en liten kofot.
Det trodde jag med tills maken läste högt ur någon bok för mig ;)
Man ska ju givetvis ha koll på det...
Skicka en kommentar