Depression är något väldigt individuellt. För min del handlar det inte om gråt och tandagnisslan och svarta hål utan mer om en tjock grå filt som förlamar och dränerar mig på energi. Eller tänk dig att du står med fötterna i vattnet och varje våg rör på sanden, underminerar ditt underlag och får dig att vackla.
Lyckligtvis finns det sätt att hitta ut ur depressionen. Att inse att det är en sjukdom som måste behandlas, att man måste ta hand om sig och att ibland räcker inte viljan att rycka upp sig. Be om hjälp och inse att det tar tid. Förstå att den tiden ändå är bra, den läker och innebär steg framåt fast de ibland är så små att de knappt märks. Där är jag nu ...
9 kommentarer:
känner igen mig i den grå filten. skönt att höra att du är på bättringsvägen
*kommer in och kramar om lite, nej mycket*
Jag förstår vad du menar och känner igen mig själv. Att man får höra "ryck upp dig" hjälper sällan. Kram!
Det är jättesvårt. Men bara att inse att man nog behöver ta till hjälp utifrån tycker jag är klokt.
Den grå filten tittar förbi här också ibland men stannar inte lika länge. Hoppas du finner kraft att vända trenden. Jag tror att du gör det. Du är stark. Och inte ensam heller.
Usch! Grå blöt filt är inte kul. Men skönt att du börjat ta babystegen! Kram
Kramar i kvadrat till härligaste Camilla ;)
Tack till alla kramar, de stärker och värmer :D
Nej nej, "ryck upp dig" funkar inte säger inte säger inte.
KRAMAR - massor.
/Rana
Skicka en kommentar