Det kommer perioder då jag saknar min mamma så mycket. Kring den här tiden för två år sedan åkte hon i på sjukhuset för sista gången, då vann cancern över hennes kropp och hon dog en kall, kall natt. I en obekant säng, förbi och förgiftad av sin sjukdom, smärta och starka mediciner. Och hon längtade efter våren.
Nu sitter jag här, ser ut över ett kall dag och ett tjockt snötäcke och längtar efter våren. Och längtar efter min mamma ...
Det är så mycket jag vill berätta, visa henne, dela med henne. Önskar att hon fått träffa en vuxen, glad och mysig Conrad, att hon kunde få se mitt hus klart. Önskar att vi äntligen kunde ha trädgårdsintresset gemensamt, hon skulle fått lära mig så mycket. Att vi kunnat gå på skogspromenader tillsammans.
Istället faller snön utanför mitt fönster ... och saknaden är stor. Alldeles för stor för ett litet hjärta en så här dag.
9 kommentarer:
Skickar en stor kram till dig Camilla från ett snöigt Värmland
Så det är så färskt med din mors bortgång... FÄrskt men evigheter sedan när man saknar. Dina fina rader berör.
Vet hur saknad och sorg känns. Livet är verkligen så j...la orättvist att vissa inte får leva tills de blir gamla. I år blir det 17 år sedan min pappa gick bort endast 44 år gammal och saknaden efter honom är fortfarande enormt stor.
Du vet ju vad jag jobbar med så jag kan även se döden ur ett annat perspektiv. Men varje dödsfall sätter sig i själen på olika sätt, vissa mer än andra.
Vårda minnet av din mamma för hon lever i ditt hjärta för evigt.
Du vet var jag finns och här finns alltid en tröstande axel att luta sig mot.
Kraaaaaam J
Jag har båda mina föräldrar kvar och jag kan inte ens tänka klart tanken att de inte skulle finnas.
kramar i massor...
Förstår dina tankar alldeles för väl, häromdagen var det 11 år sen pappa dog. Tankarna flög omkring i mitt huvud och hela tiden fastnade de ledsna. Du vet var jag finns, alltid.
Kram Vännen
Jag har sluppit uppleva den sorgen, än så länge.
Men jag tänker att det är fint att du saknar henne, det betyder att ni hade något.Kram.
Så ledsamt. Stackars dig som känner en sådan saknad. Och så är ju döden så definitiv.
Fina Camilla. Hon finns hos dig. Så måste det vara. Kram
Lilla Gumman! Usch sa jobbigt du har det ibland.
Kan saga att vi langtar efter dig och jag tror det blir en kram nar vi kommer hem.
Skickar en stor en nu ocksa
Anneli
(Fredde ar med pa kramen varesig han vill eller inte.)
Skicka en kommentar