Jag hamnade framför Godkväll och där intervjuades en kvinna som skrivit en bok som heter Självbo, den handlar om hennes självvalda beslut att leva ensam. Hon skrev boken för att hon anser att trots att det är så vanligt med ensamstående så anses det som konstigt och utanför normen.Nu måste jag få fråga er - jag tror att de flesta av er som läser lever ihop med någon - tycker ni att det är konstigt med "självboende"? Att det är något som är fel eller som borde rättas till? Tror ni att de som är singlar är mer kinkiga och kräsna? Jag kan själv önska att de andra av mina vänner som är singlar ska hitta någon att dela sitt liv med och bli kära och lyckliga.
Sen kan jag ibland känna mig som utstickande för att jag är singel, utanför normen men det är något som jag troligen mest inbillar mig. Som singel kan jag ibland vara rädd att "störa", att vara ivägen och drälla hemma hos mina vänner när de önskar egentid med sin familj. Fast det tror jag nog också är inbillning ...
6 kommentarer:
Jaa, jag såg den kvinnan på kvällsöppet med Ekdal också. Jag är nog också en "självbo" då jag trivs alldeles ypperligt ensam. Ibland blir jag väldigt irriterad då folk frågar "har du hittat någon än?" eller "jag hoppas att du snart hittar någon att dela ditt liv med"... Ibland kan det ju kännas som om det skulle vara bra att ha någon av praktiska skäl, typ ekonomi osv, men annars mår jag bra med me, myself and I.
Jag tycker inte att det är konstigt med självboende, snarare sunt. Det är nog alldeles för många som stannar i fel förhållande "bara för att". Jag är hellre ensam av rätt anledning än tillsammans av fel anledning. Jag vet många som är självvalda självbos och som är nöjda med det. Jag är sambo, men det är för att jag trivs med min sambo. Jag trivs också på egen hand och skulle kunna tänka mig att vara själv om det skulle ta slut med J.
Jag tycker att det är tråkigt att det är par med barn som är normen och allt som inte stämmer med det är konstigt. Som det där med att skaffa barn. Om man säger att man inte vet om man VILL ha barn, tror de att man är från Mars...
Huvudsaken är att man gör det man själv vill, tycker jag! :D
En till "självbo" här och jag trivs ypperligt med det, utom när alla räkningar ska betalas ;) Det som är jobbigt är när andra hela tiden frågar "har du träffat ngn?" Jag vill ju inte ha barn och det gör förmodligen "självboskapet" enklare att hantera. Det hade varit jobbigt om man kände en längtan efter barn. Nu ödslar jag min kärlek på Mr T istället :) Trevlig helg på er!
tycker att det inte är det minsta konstigt att bo själv. nu är jag sambo sen ett år tillbaka, men det tog två år innan vi flyttade ihop trots att vi bara bodde en kilometer ifrån varandra. men alla ska bo som de själva mår bäst av o jag tycker att det finns många fördelar av att bo själv.
Tror de flesta tänker "som oss" men då är det ju samtidigt lite konstigt att det bara ska finnas en norm ... Konstigt det där.
Jag har aldrig tyckt det varit märkligt. Kanske för att jag är lite av en ensamvarg. Det märkliga är väl att det fortfarande anses märkligt med kvinnor som bor själva. Det är väl synen på det som borde rätas till.
Att leva med barn i ett förhållande och leva som singel är helt skilda liv, tycker jag. Jag vet vilken tid jag hade att lägga på mig och mitt när jag hade ett barn varannan vecka. Jag var mer flexibel och blev annorlunda bemött på jobbet också, eftersom jag inte behövde vabba en massa och aldrig behövde byta tider eller "vara krånglig". Som förälder anses du ofta vara till besvär i dag. Som singel är du "misstänkt". Det är en fas INNAN något annat, tänker nog många, tyvärr.
Skicka en kommentar