fredag 29 februari 2008

Förändring

För ett tag sedan skulle jag skriva om förändringar men gav upp ... Det var för tidigt på morgonen och jag hade inte fått ordning på mina tankar. Eller, tankarna är det ju ordning på men att formulera dem där är det svåra.

Läste Saras http://piccolinas.blogspot.com/ inlägg om varför hon bloggade. Hon kallar sin blogg ett kladdblock för tankar och annat trams. Låter väldigt klokt. KrutrutLisa har haft liknande funderingar, om att skriva om sina känslor i bloggen och låta hela världen ta del av dem. Jag har - och har alltid haft - svårt att uttrycka mina känslor. Tänkte att det kanske skulle vara lättare att skriva ner dem, har i och för sig haft massor med påbörjade dagböcker som samlar damm men man är ju inte sämre kvinna än att man kan ändra sig :).

Det här med förändring på det personliga planet. Är det så att man är "samma" person hela livet men i takt med att självkänslan förändras så förändras även den del av sitt "äkta" jag som man visar? När man är trygg i sig själv är det lättare att vara sig själv? Att inte gömma sig bakom en mask och en bild av en person som man tror är den som människor runt omkring vill ha. Jag känner att det är så jag förändrats de senaste åren. Tror inte att alla uppskattar förändringen men jag gör det och det är viktigast.

3 kommentarer:

Fyrfotingarna sa...

"När man är trygg i sig själv är det lättare att vara sig själv?"

Så sant så. Jag tror man förändras genom hela livet och vill väl hoppas på att man förändras till det bättre. Jag har genomgått en stor förändring i mitt liv senaste åren, till det bättre? Ja för mig är det så, men vad resten av världen tycker vet jag inte. Bättre självkänsla har stor del med min förändring att göra...men även annat också. Jag tror vi blir klokare och ännu bättre människor vännen, tänk vilka tanter vi kommer att bli = )

Kram
The new and improved Caisa
http://fyrfotingarna.se

sara sa...

Jag tror att visst förändras man genom livet. Man präglas av det som händer: både det bra och det jobbiga. Men innerst inne, tror jag att man är den man alltid har varit. Så känner jag det i alla fall.
Med tryggheten i sig själv försvinner nog mycket ängslan. Man vågar stå för den man är.
Jag är inte där riktigt än. Tänker alldeles för mycket på vad andra tycker och tänker om mig.
Förändringen till tryggheten är nog bland det viktiaste.
Min kommentar blev nog väldigt rörig och virrig. :-)

C. Meow sa...

Det som händer tror jag också präglar en som människa, kanske mest det jobbiga och något som i slutändan kan ha något gott med sig.

Det blir lätt virrigt, på något sätt så mycket magkänsla så det är svårt att sätta ord på känslan :)