Gick in på www.aftonbladet.se och läste en artikel om Bingo Rimér som drömmer om att bli en ny Hugh Hefner. Han är god för ca 25 miljoner och betalar brudarna en tusenlapp för ett utvik. Jaha, säger många, men de väljer ju själva. Visst gör de det men det jag tycker är så sorgligt med hela sexbranschen (eller glamourbranschen som det är omdöpt till i hopp om att hela saken ska få ett rosa skimmer) är att det faktiskt finns människor som tycker att det är ok att man kan, i utbyte för pengar och inte ens så höga belopp, få utnyttja andra för sina egna lustars skull. Och andra tycker att det är helt ok att de ska få bygga sin förmögenhet på andra. Strunt i vad de tycker, strunt i vad de känner, strunt i vad de vill (eller snarare inte vill) för nu har jag köpt dem! Det gäller inte bara regelrätt prostitution utan även de gubbs - och för all del kvinnor - som köper någon som ska hänga vid deras sida som statussymbol.
Den obehagskänslan jag får av sådant här är svår att skaka av sig ... Det är inte moralpanik utan bara sorgsenhet över att människors empati för varann verkar ligga längst ner i sopkorgen.
Blev ett ledset inlägg, men så är det ibland.
2 kommentarer:
Väl talat! Just argumentet "de har ju själv valt det" är ju ganska svagt. Efter vilka förutsättningar har man valt, under vilka omständigheter? Man kan inte ursäkta sitt eget svinaktiga beteende genom att hävda "jag har ju betalt för det".
Tack. Exakt så känns det. Man kan väl ändå inte alltid köpa sig fri??
Skicka en kommentar