När vatten är som godast

Det är konstigt att vatten är mycket godare i flaska än i skål. Fast det blir ju lite mer spill förstås.

Mjukare för rumpan

Hittade dessa på Sköna Hem och jag tyckte de var så fina. Perfekta att ha speciellt på våren och hösten när det är lite kallt. Finns att beställa på Hops Shop.

Sköna Hem har en riktigt bra websida, snygg och inspirerande. Fast de får ett litet minus för hemma hos reportage hos Pernilla Wahlgren - jag undviker gärna kändisreportage speciellt när inte deras inredning inte är något speciellt.

Min prins

Så mycket arbete och så mycket kärlek jag lagt ner ... Och så mycket glädje och kärlek jag får tillbaka. Conrad har en naturlig del i mitt liv, jag kan inte ens minnas hur livet var innan han flyttade hem till mig. Eftermiddagarna när jag kommer hem från jobbet och vi åker ut i skogen för en promenad, på kvällen när han ligger nedanför soffan och håller mina fötter varma. På morgonen när jag kan passa på att kramas när han är sömnig och en liten gnutta gosig. Han är min bäste vän, mitt hjärta.

Förstår frågan men inte problemet

Hittade denna hos sköna Linda K och måste säga att det var helt rätt inställning. För min del skulle svaret hellre appliceras på frågorna gällande städning, tvätt och annat slaveri. Men olyckligtvis är jag ju inte gift .... (och nu lär det väl vara kört ha, ha).

Inrutade vanor

Jag har svårt att hejda mig. Speciellt när jag blir sårad och ledsen så är det lätt för mig att vända på klacken och gå. Att fly och försvinna, utan ett ord eller en förklaring. Så har jag alltid agerat men jag försöker att bryta den vanan. Att ta två extra andetag, låta det heta humöret ebba ut och inte agera "i sinne". Att tänka efter, att uttrycka mig men oj vad det kostar på. Fast trots allt - det kostar ännu mer att fly och att hålla sin nacke styv.

Varför ...

finns det knappljud på mobiltelefoner? Det kan väl ingen tycka om? Och är man synskadad kan väl inte de där osorterade pipandena hjälpa??

Med framtiden i sin kupade hand ...

Jag tror inte så mycket på ödet, jag tror mer på att det är de val man gör (och de gånger man låter bli att välja) som formar ens framtid. För det mesta rullar det väl bara på, men ibland ... ibland känns det som man står med framtiden i sin kupade hand.

Hur gör man då? Väljer den väg släta, trygga men kanske lite sterila och trista väg man alltid valt? Eller ... väljer man kanske en helt ny väg? En som är krokig och dold för min blick. Som jag misstänker kan vara lite stenig, man kan få grus i skon som skaver eller till och med snava och slå sig ... men jag tror också att det kan bjuda på nya platser och vindar med en annan doft.

Ja, hur gör man då??

En skogspromenad i bilder

Vi promenerade upp på utsiktsberget i Smedsbyn där mina föräldrar bodde tidigare.

Persöfjärden långt därnere ... Högt uppe för att vara mig!

Riktigt gamla stenhällar som sakta vittrar sönder.

Vackra, men inte så nyttiga. Hönsbär?

Det är något lockande över slingrande grusvägar. Jag vill ge mig iväg och utforska vad som finns längre fram ...

Trött hund. Det är så torrt, det finns inga diken eller pölar som Conrad brukar doppa sig i.

Sen kom jag hem och tog en fotorunda i trädgården. Allt är så förvildat och vildvuxet så det blev bara närbilder.

Med tanke på att jag inte gillar gult så är det misstänkt mycket gula blommor här hemma??

Laxfärgad slingerkrasse.

Stjärnflocka, Astrantia major - bland de sötaste perenner som finns tror jag.

Slingerkrasse, Milk Maid

Någon slags aster som dyker upp lite här och var ...

Hjärna eller muskler

Hört en av dagarna i sommar då jag och pappa höll på med stängselbyggande:

Jag: Pappa? Tycker du att jag är hjärnan eller musklerna i denna byggfirma??
Pappa: .... (muttrandes, efter en ganska lång tystnad) Ja, inte är du silent partner i alla fall ...

Idag känns det så här

Lite nyfiken, lite fundersam ... och så skulle jag behöva manikyr

...

Sorgen är opålitlig. Sommaren skimrar i sina vackraste färger och jag är glad, lycklig, nöjd med tillvaron. Men så såg jag en kvinna på mataffären som var så lik mamma och plötsligt satt sorgens vassa klor i mig. ... och då förvandlas man från en 41-årig kvinna till en liten unge som vill ha sin mamma.

Det är ju naturligt att jag saknar och sörjer henne, hon var en stor del av mitt liv. Men att saknaden skulle vara så stor var jag inte riktigt beredd på. Även om jag kan skratta åt minnen - att jag växte upp med bilden av mamma med rumpan i vädret mest hela tiden. Antingen i trädgården eller i bärskogen. Att hon kunde få busryck och jaga pappa med en skalbagge i nypan (han är jätterädd för alla kryp). Och att jag kommer ihåg att hon kunde reta mig till vansinne (och vice versa).

Men det är så mycket som jag skulle vilja visa henne, berätta och dela med henne. Hon borde få träffa Conrad nu när han är vuxen och fin, se huset nu när det nästan är klart och hon borde vara här och råda mig nu när jag håller på att skapa min trädgård. Visst är hon med mig i tanken, men det är ju lite svårt att få tips och råd från någon som är död. Och seanser tror jag inte på ... Men så är det.

Ett tips till er alla bara - krama era mammor en extra gång. För trots att de driver er till vansinne, har konstiga idéer och inbillar sig att ni bara är 14 år så kommer ni att sakna henne.

Skrotmaja

Den här söta soffan finns till salu här: http://www.gardochtorp.se/soffa-appel.aspx?article=5514 för det facila priset av 700:-. F-n jag måste köpa ett större hus!

Pysselcaisan

Min vän Caisa har en utlottning av en fotlänk som hon pysslat ihop. Se här ...

En gammal kärlek

Jag satt och tittade på tapeter på Tapetorama och snavade över denna. En Cole & Son som jag hade som fondvägg i mitt sovrum i senaste lägenheten (den undre färgen, beige med guldmönster) och den är fortfarande så snygg. Bara att inse, har för lite väggar och lust till för många tapeter. Samtidigt som jag gillar helvita väggar, anar ni konflikten?

Energiutsugare

Något som faktiskt är ganska tröttsamt är dessa som alltid är negativa. Som förväntar sig skam och vanära, felaktigheter och kaos JÄMT. Vad som än ska göras, vad som än föreslås. De stjäl min energi och min vilja och jag tycker synd om dem parat med en rejäl irritation. Tänk att alltid förvänta sig att himlen ska ramla ner för att de gör något?! Är det därför det blir så lite gjort??

Miiiiiiiiaaaaauuuuuuuuuuuuuuu

Bilden hittade jag här:

http://s214.photobucket.com/albums/cc97/ossilian/?action=view&current=beskaponi.jpg

Häromdagen var jag hos vetten med Conrad och i väntrummet satt en siames i sin låda. Och HERREGUD vad den lät, nästan som ett barn. Högljutt och hela tiden. Lite kul ... Och den var väldigt vacker - trots bitterhet och kraftigt missnöje.

Dogtag

Titta vad fina nyckelringar från M925 som gör så vackra silversmycken. Min tanke är att man skulle kunna låta gravera in namn och telefonnummer och ha som id-bricka till Conrad. Sen kan man väl pierca honom så den där skylten alltid hänger kvar??

Ibland hör man fel

Hört och sagt på kontoret idag:

Jag: Åhhh nu är det besvärligt och jag som bara ville löka (löka är ett militärt uttryck för att bara såsa omkring och inte göra någon nytta på arbetsplatsen)

Manlige kollegan i rummet brevid: Va, vill du göka?? OK, men jag ids fan inte ta av mig strumporna!!

???

Är det en humla?

Middag

Imorgon ska jag bjuda på middag. Gästen säger sig äta vad som helst som serveras, antingen är han väldigt modig eller helt tokig.

Det påminner om när min brors sambo skulle bjuda på middag för första gången, hon hade kokat palt (med sin mammas hjälp) och serverade mjölk till (för till palt måste man dricka mjölk). Hon dricker inte mjölk själv men såg till att fylla brorsans glas så fort det började se tomt ut. Det var inte förrän han hade åkt och hennes mamma kom hem som hon fick veta att mjölken hon serverat hade varit sur. Brorsan den stackaren hade bitit ihop och druckit utan att våga säga till ... den lille sötnosen.