På kontoret brukar vi ibland babbla på låtsastyska, det tycker vi är jätteroligt. Igår när jag var ute med Conrad kom jag ju på att jag har studerat franska så då babblade jag en massa låtsasfranska med honom. Han lydde! Tack Gud för att ingen mer lyssnade.
Sen fick jag ett sms där ute på promenaden längs mörka skogsvägen och när jag stängde telefonen så var jag bländad så jag snubblade över plogkarmen och ramlade ner i diket.
Det var efter det som jag började prata franska ... jag anar ett sammanhang.
Herregud, nu behöver jag äta lunch.
3 kommentarer:
Asgarv, du är underbar Vännen!
Kram från mig med Ikeakoma
Det här inlägget gav mig dagens bredaste smile :)
Conrad kanske är ett språkgeni? Hoppas att du kom upp ur diket med hedern i behåll! Jag ramlade på ungarnas skolgård (i en backe) för några dagar sedan. Det var snorhalt så jag fick liksom krypa upp. (I klänning och högklackade stövlar.) Det hela var mycket pinsamt.
Skicka en kommentar