tisdag 29 april 2008

Vänskap

Det är tråkigt när vänskap försämras, när en relation förändras. Jag har en vän som förut varit en av mina närmaste och nu, nu känns det inte bra. Den handske som satt som gjuten förut, har blivit för trång, skavande sömmar har dykt upp och jag vill inte ha på mig den längre.

Tror jag vet vad som är fel, jag är en annan människa nu. Inte helt och hållet naturligtvis, men less på att vara kuliss och bakgrund. Less att vara den fixar och donar för att ha tid och möjlighet less på att be om ursäkt och anpassa mig. Tycker inte längre att det är ok att prata om mina problem när det passar utan jag vill prata när jag känner att jag kan. Är inte villig att ta på mig skulden för att slippa mer dramatik! Är jag mer egoistisk eller mer ärlig mot mig själv? Jag vet inte ...

Det kan hända att handsken alltid haft så här dålig passform men att jag tyckt så mycket om den i alla fall så jag kunnat blunda för skavsåren, det vill jag inte längre.

11 kommentarer:

Åsa sa...

Tyvärr så är det så ibland. Det är sådana vänner som också är energitjuvar och dem ska du se upp med!

Peace in mind sa...

Att utveckla sin egen person gör ofta att rester fr gamla livet känns lite förlegade. Har flera liknande exempel på "vänner" jag har tappat förtroendet för, och som jag lämnat bakom mig. Jag tror att man i sådana fall inte ska vara rädd att kapa banden, att alltid vara den anpassbara är inte nyttigt. Kram

Peace in mind sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Borsökna Östergård sa...

Starkt och modigt att lyssna inåt. Att klippa av en relation som känns destruktiv kan ändå vara väldigt svårt...

Petra sa...

Det är så svårt när det känns så. Samtidigt så har jag inte så många vänner så det är svårt att klippa banden med folk. Men jag har faktiskt gjort det när det varit oundvikligt. Jag tycker att det låter som om din reaktion är sund faktiskt. I en vänskapsrelation ska man inte behöva vara kuliss och bakgrund!

C. Meow sa...

Stumpan - ja, tyvärr så känns det som all energi bara försvinner :(

Anna - du har rätt men det känns kämpigt. Förtroendet är inte kvar där och jag känner att ska jag fortsätta anpassa mig så försvinner jag bit för bit.

Ankie - på något sätt känner jag mig som en svikare ...

Petra - nä man ska väl kunna dela rampljuset?

Kramar till er alla, tack för stödet :D, vilka sötnosar ni är

Solrosfrö sa...

Håller med Anna! Styrka till dig, och våga vara dig själv och stå upp för vad du vill!

C. Meow sa...

Jessika - jag gör det mer och mer men ibland är man tillbaka i gamla hjulspår.

Var dags glimtarn sa...

Det är sorgligt att inse att viss vänskap byggs fel. Kuliss ska man inte vara i vänskapsled. Det är svårt att klippa.... Själv gjorde jag det en gång men hon stövlade dominant rakt tillbaka. Måste varit en slö sax jag använt. Än har jag inte vässat den... Som sagt, svårt....

Kajsa sa...

Hittade hit via Ankiefontän, eller var det Petras blogg? Hur som helst, jag tittar säkert in igen. Och det här inlägget om vänskap - jag kunde ha skrivit vartenda ord själv, just idag. Har grubblat mycket på en vänskap som mest skaver och gör mig ledsen. Kapar inte banden just nu, men drar mig tillbaka och funderar. Tack för att du satte ord på mina tankar!

C. Meow sa...

VDG - häpnadsväckande att en del bara dyker upp igen. Vi får vässa våra saxar :D

Kajsa - välkommen och tack för snälla ord. Vänskap ska ju vara glädje och inte plikt ... Och om inte annat så måste man få tid att tänka/känna i lugn och ro.