Träna, träna, träna

Vad har jag gjort??? Jag har anmält mig och Conrad till en lydnadstävling här i höst. Herregud! Vi har väl hyfsat koll på alla moment, det som vi inte tränat är ställande och läggande under gång. Så nu du älskling, nu är det slut med skuttande bland buskarna. Nu ska vi träna, träna, träna ...

Läste nyss ...

Novellsamlingen "Pappersväggar" av John Ajvide Lindqvist. Det första som jag läst av honom och jag tyckte de var riktigt bra. Jag gillar att läsa noveller och de här var spännande och fantasifulla. Och perfekta när man bara har tid att läsa något kort.

Upp eller ner eller mittemellan ...

Depression är något väldigt individuellt. För min del handlar det inte om gråt och tandagnisslan och svarta hål utan mer om en tjock grå filt som förlamar och dränerar mig på energi. Eller tänk dig att du står med fötterna i vattnet och varje våg rör på sanden, underminerar ditt underlag och får dig att vackla.

Lyckligtvis finns det sätt att hitta ut ur depressionen. Att inse att det är en sjukdom som måste behandlas, att man måste ta hand om sig och att ibland räcker inte viljan att rycka upp sig. Be om hjälp och inse att det tar tid. Förstå att den tiden ändå är bra, den läker och innebär steg framåt fast de ibland är så små att de knappt märks. Där är jag nu ...

Ny tapet ...

Den här från Osborne & Little skulle jag gärna ha på någon av mina väggar. Måste bara skaffa fler väggar ...

Söndagspromenad

Men matte, koooom nu ... jag vill gå ut ....

Spotta i motvind ...

Jag är 40 år och kan inte spotta. Sorgligt men sant ...

Så häromkvällen när vi var ute på sista kvällskissen jag och Conrad så tänkte jag att nu ska här tränas. Eftersom jag bor i en avkrok där inte ens gatlyktorna lyser så kändes det privat och helt ok att stå mitt på vägen och öva i spottande. Jag lyckades att spotta på min ena sko! ... och var tvungen att muttra lite bittert över det sorgliga resultatet. Dessutom så har jag ett prinsessan på ärten-tvi. Mitt i mina övningar så hör jag en högljudd harkling och lite skrammel av verktyg och inser att jag ställt mig precis vid min grannes snickarboda där han brukar stå på kvällarna och greja på. Och han har hört hela övningen och måste ju tro att jag är helt knäpp (han har haft misstankar åt det hållet tidigare).


I morse när jag åkte till jobbet så höll de på att packa bilen och nu har de stängt stugan för året. Ett sammanträffande??

Ordjävlar

Jag får ingen ordning på Orden. Det har inte varit något problem förut, de har ställt sig i prydliga rader, former för att visa den bild jag önskat ge. Men nu!!!!

En del hoppar, skuttar och fnissar - verkar glada och roliga. Men när man tittar närmare så ser man beräknande blickar och vassa tänder. De Orden vill jag inte ha längre.

Några Ord fumlar, snavar och är suddiga. Gömmer sig bakom varann. Jag vill ha klarhet, inte luddighet så de går bort.

Andra ord är klara, kan kännas som en frisk vind som får mig att huttra en aning men som skänker energi och vilja. En del av dem är varma och generösa, som ett mjukt leende eller ett gott skratt. De här Orden är svåra att hitta, de kan rent av göra ont att använda och man kan inte hålla för hårt i dem. Det är de Orden som jag behöver, men de är svåra att hitta och de andra, de ställer sig framför. Försöker få min blick att vandra. Men för varje dag blir jag säkrare på vilka Ord det är som jag vill ha ...

Om inte jag vet ...

Vet inte vad det kallas. Rastlös, idélös, livlös, pretentiös? Eller bara liknöjd? Eller är det här

en tankepaus? Att fundera på vad jag verkligen vill utan att ta en enkel väg till förändring.

Eller funderas det för mycket?

Hörru Hösten!

Hade inte vi kommit överens om att du skulle ta det lite lugnt? Du skulle strössla ut ett och annat gult löv, några svampar och bär och så skulle vi mysa i den höga friska luften och solen skulle fortsätta värma. Men vad är det här? Gula löv överallt, regn och jättekallt. Du känns väldigt ivrig Hösten, ta och lugna ner dig lite nu.

Nina Persson

Såg en sista liten snutt av Kenny med vänner på Fyran, där han intervjuade Nina Persson. Fasen att jag missade det, hon verkar vara en riktigt skön typ. Dessutom spelades de snuttar av flera bra låtar. Är det någon som har koll på musik, har hon gjort nåt nytt?

Lite tom i huvudet

Det är rätt tunt med inlägg här ... Jag har inte riktigt inspiration just nu, men det kommer säkert att ändras. Dessutom har jag ont i ryggen och är förkyld och är allmänt ynklig. Tills vidare smyger jag omkring i vassen och slänger ur mig en och annan kommentar.

Inspirerande

Jag hittade denna site som är fullspäckad med vackra, inspirerande bilder. Hus, inredningar och detaljer.

Efter svanhoppet

Fru Kaos undrade och jag svarar: HAN SIMMAR! Han är helt galen i vatten, den enda gången som man kan kasta pinnar om och om igen.

Vikten av vatten

Jag älskar vatten. Ljudet och åsynen av vatten får mig alltid att bli lugn och jag andas lättare. Cirka 100 meter nedanför mitt hus flyter Lule älv och nästan varje kväll så går vi ner till bryggan och sitter där en stund (eller ja - jag sitter och njuter en stund och Conrad står och försöker skrapa ihop mod att hoppa från den) och njuter av aftonsolen, lite vattenkluckande och en ständigt förändelig sidenlen yta. Att bo så nära ett vattendrag är en gudagåva.

Hm ...

Borde man utöka sin umgängeskrets när man sitter och ser Telias reklam och tänker "Oj, vad stor han har blivit lillkillen" ....

Jag kan, jag kan

Funderar på det här med talang. Det fascinerar mig, kanske därför jag gillar program som Project Runway. Vad man är duktig på och hur en del människor brinner för sin talang och andra inte ens känner igen den.

Hur upptäcker man den, talangen? Är man duktig från början eller är det bara något som man älskar och som får en att öva, öva, öva? Har alla en talang? Det tror jag i alla fall. Att alla har något som man är extra duktig på och - som jag hoppas - man älskar att hålla på med.

Min önsketalang är musikalitet, det skulle vara en dröm att kunna sjunga eller spela ett instrument och människor skulle frivilligt lyssna men det kommer nog aldrig att hända. Men jag sörjer inte, jag har andra talanger :D

Om man luktar gott ...

Kollegans fru smorde in sina händer med parfymerad handkräm vilket fick hennes dotter att fråga varför den luktar så mycket. "Jag kanske vill lukta gott för pappa" blev svaret.
"Åh herregud - ska ni göra barn??"

Grattis mamsen

I söndags fyllde Conrads vackra mamma Ambra 5 år. Hipp hipp hurra till möjligtvis världens mysigaste rottisdam. Fotot är lånat från www.deveritas.se

Men en KO???

Inatt vaknade jag med ett gapskratt. Jag drömde att jag gjorde ett inredningsreportage om en man som hade inrett hela sitt hus i furu, fernissat i smörgult. Och så ville han presentera sin flickvän ... som var en ko ... som hette Smörblomma.

Vad är det för hjärna som fantiserar ihop en historia om en man i blå hängselbyxor som har sex med en ko?? Det är verkligen inte trevligt ... fast lite roligt.

Äntligen

Är jobbdagen över, nu ska jag hem och hämta världens finaste Conrad så ska vi gå på långpromenad ute i skogen. Det är bästa piggmedicinen ...

Bara för dig grannen ;D

En bild på Benicio del Toro. Se honom i "Things we lost in the fire" eller "Traffic" ... och vilken man. Och vilka läppar ...

Vardagsfin

I en av kommentarerna hos grannen, Fru Kaos frågades det om tips för att göra sig vardagsfin. Imorse vaknade jag med värkande hals och kropp och istället för att stiga upp i tid så låg jag och funderade på detta. Jag känner mig onekligen piggare om jag klär mig lite finare och lägger lite makeup. Men idag är det hästsvans, omålat och lite slappare kläder. Dock skulle jag aldrig komma på tanken att ha mjukiskläder på jobbet, där går liksom gränsen. Hur tänker ni?

Mer begär ...

De övre är från Bonaparte (finns även med vidare skaft för de med tjocka vader typ jag) och de nedre är från Bianco. De nedre är väl lite coolare? Haft ett par liknande som jag använde tills de föll i småbitar.

Hjärtevärmare

Imorgon kväll visar kanal 9 en riktigt gullig och tankeväckande film - Benny and Joon. Om en autistisk tjej och hennes överbeskyddande bror. Hon blir kär i en udda kille (Johnny Depp). Sugen på lite fredagsmys, kolla klockan nio på fredag.

In my dreams

Jag är i en period då jag drömmer så mycket .. Och den ena drömmen knasigare än den andra. I natt drömde jag att jag var bjuden hem till söta Anna Funderar på lunch. Men jag var lite irriterad eftersom huset var fullt av tonåringar som en efter en visade sig vara vampyrer, smittsamma vampyrer. Dock lyckades jag och en kille till att rädda oss.

Förra natten drömde jag att jag och min kompis Christer skulle gömma liket efter en av mina gamla klasskompisar. Fick aldrig klart för mig om jag mördat honom eller om vi bara snavat över liket. Men vi knölade ner honom i en papperskasse som vi ställde i en pappkartong och gömde bakom en gran. Tyvärr så var min faster Agda (som är liten men väldigt ... vass och bestämd hrm) och snokade runt kartongen så det blev bekymmer och vi försökte smuggla iväg liket.

Kanske jag ska lugna mig lite med deckarläsningen och skräckfilmerna. Ikväll ska jag läsa Kalle Anka innan jag lägger mig för att sova ...

Kjol

Den här kjolen gillade jag. Ganska rak, tror jag borde passa min putiga rumpa. Dessutom vill jag fortfarande ha en poncho ... Fönstershoppade idag och insåg att en sån måste det bli.

Sent ska syndaren vakna

Fick en fruktansvärd insikt när jag kom hem från jobbet. Vi ska ju åka på kennelläger snart och jag, Caisa och hundarna ska åka tåg ner och vi kommer att hoppa av på CENTRALSTATIONEN i Stockholm! Med packning och med Conrad. Jesus, giv mig styrka!!! Jag som får hurven av Centralen i vanliga fall ... och med min hund som nog är den värste byfånen som finns.

Det kan ju gå veckor mellan gångerna som han ens promenerar på asfalt?!

Med denna insikt i bagaget åkte jag in till stan med honom i eftermiddag för att miljöträna. Nosgrimman som vi lånat av Anneli följde med, det är ett band som man sätter runt nosen och fäster i kopplet så att han inte får samma kraft att dra framåt. Och jäklar så duktig han var. Exemplarisk! Sen var det bland annat en fyllgubbe som blev jätteförtjust i honom - de verkar gilla honom - men överhuvudtaget så fick han fler vänliga blickar och snälla kommentarer än vad han vanligtvis får när han inte har grimman utan drar som en galning och har en rödblommig matte i släptåg som väser svordomar mellan tänderna. Och vilken kontakt han höll med mig. Jag är så stolt och mallig. ... men Centralen?? Vid åttatiden på morgonen?? GAH!

TV-favoriter

Jag har två riktiga favoriter när det gäller tv-program. Dels Top Gear, ett motorprogram med tre töntiga, medelålders män som testar alla möjliga slags bilar. Och de är så ROLIGA. Riktiga MÖP:ar (eg Militärt Överintresserad Person men kan även tydas som Motor ...).

Sen gillar jag Project Runway. Galna, kreativa människor. Tårar, skratt och dolska blickar. Fantastiska kläder och fula trasor.

Förbaskade Smartasmia

Hon har tapetserat om och lurade in mig på Tapetorama där jag hittade den här tapeten.
Handtryckt i Skottland, 2100:- per rulle ... tackar så mycket. Och jag drabbades av begär!

Sele till Conrad

Vi ska snart iväg på kennelläger, ska bli jättekul. Men jag skulle behöva skaffa ordentlig spårsele åt honom. Är det någon som har några bra tips?

Utebelysning

Visst var Verner Pantons "Flowerpot" fin som utebelysning? Med tanke på priset är jag ändå glad att jag inte hittade den förra hösten när jag sökte stolplampor ...

Världens snällaste

Nä, inte Conrad utan min kompis Christer som gått med på att vara hus- och hundvakt så jag kan åka till Göteborg i september på en liten kurs och kick-off med jobbet. Med tanke på att han inte har någon hundvana så är det så snällt så jag nästan dör.

Mitt största problem är bara hur jag ska kunna tala om för honom att Conrad är van att sova i sängen ... att han tar stoooor plats, ligger på rygg, gärna med baktassarna på min kudde och snarkar. Tror ni att jag måste säga nåt? Han kanske inte hoppar upp hos Christer?

Sen ville jag för ovanlighetens skull sätta in en fin bild på Conrad, på de flesta bilderna i denna blogg ser han ju lite galen ut ... och det är han ju inte ... så ofta.

Ögongodis

Katy har en blogg om hur de renoverar ett gammalt, 257 år, hus i USA.

Kul för en ruckelfantast som jag men även en massa annat inspirerande. De har massor med jobb framför sig men kul.

Det får mig att bli lite ledsen över de foton jag tog på mitt hus innan renoveringen för de försvann när min dator kraschade.

Soggiga sockar

När man tar av sig sockarna och de faller till golvet med ett litet plask, då kan man vara säker på att man valde fel skor till skogspromenaden.

Dagens kändis

Det verkar som om hela världen drabbats av sportfeber och jag vill ju inte vara sämre. Den här killen heter Michael Phelps och är känd för att han gillar att simma, äta massor av pannkakor och har storlek 52 i skor. Det visste inte jag i morse, visste ni??

Tillbaka på kontoret

Mannen som skapat vårt tulldatasystem är en väldigt speciell man. Om inte annat märker man det på de varningstexter som ibland dyker upp:

"Användaren är redan påloggad, är du verkligen säker på att en ny session ska startas?"
"Posten under ändring av annan användare, vill du ta bort låset nu med risk att blanda dig i någon annans arbete tryck OK, annars AVSLUTA"
"Du har X st poster påbörjade som du bör ta hand om innan du startar på ett nytt"

Eh, ja jag var ju säker innan jag började ....

...

... och nu över till något helt annat. Skulle verkligen kunna tänka mig en poncho till hösten. Rutigt är också fint.

En saga innan ni somnar

Det var en gång en kvinna, vars enda stolthet var hennes styrka. Att sårande ord fick hennes haka att höjas lite, att falskhet fick hennes ögon att bli lite kallare, att hennes hjärta kapslade in de svarta fläckar som svek gav. Tårarnas sälta fanns inte, gråten glömdes, gömdes bort. Det var lätt att såra, att ta det hon ville ha och vägra att betala priset. Bedra genom att låta någon tro att kylan var blyghet, sorg. Låta de vassa naglarna lämna märken på det hon inte ville ha men ändå inte lämna ifrån sig. En trasig speldosa lät sin spruckna cirkusmusik ljuda och hon skrek: "DET ÄR MITT LIV!!!" till envar som ställde frågor.

En dag vacklade hon och pansaret fick en spricka ... Ett litet frö fick fotfäste och rötterna spred sig ivrigt. Helt plötsligt slår något ut, något grönskar och blomstrar. Något helt annat än det blanka, kalla och hårda. Något känsligt och svagt ... något som behöver omvårdnad och ändå är starkare än allt annat. Vilt och obändigt. Nu finns inte mycket av styrkan kvar, åtminstone inte som hon alltid känt den. Det vassa är så mycket mer trubbigt, tonerna är lågmälda och spricker inte lika ofta och tårarna ... ja de är så salta och de svider så. Värme är inte alls blank och hård, den är mjuk och lite klistrigt luddig - så där så den fastnar på allt möjligt. Den värmen sprider sig även om hon har svårt att tro på den. Stegen dröjer, nästan stannar av alldeles av tvekan och osäkerhet.

Något av kylan och rastlösheten finns kvar, naglar som skrapar mot grova murar, spända muskler och ögon som smalnar vaksamt. Det finns kvar där under, bakom och vid sidan av. Vad kommer att väcka det eller är det något som ska finnas kvar för att vakta den nya mjukheten eller finns styrkan där, i det mjuka?

Än idag vet hon inte vad hon snavade över, om det var en olycka eller ett medvetet val. Hon vet inte heller hur sagan slutar, men hon hoppas att alla kommer leva lyckliga i alla sina dar.

Eftertanke från TV-soffan

Känns inte reklamen för Carlsberg Light väldigt ... unken?

Nu finns det en länk! Jag vet - jag är en dålig bloggare som inte kan lägga in videosnuttar i mina inlägg.

Badkille

Jag köpte en hund och fick ett sjöodjur ...

Så befriande ...

Zappade runt lite på min TV (ja, jag har god kontakt med min manliga sida) och hamnade på VH1 som har en DiscoEraspecial. Och så kul att se alla dessa taffligt gjorda videos från slutet på 70-talet med svettiga, plattbröstade artister med dåliga tänder, fula frisyrer och lite löst hull. En del artister verkar (HELT OTROLIGT) vara äldre än 19 år och de kan faktiskt sjunga.

De ser faktiskt ut som riktiga människor. Inget plast, inget photoshoppat, inget opererat. Känns mänskligt ...

Vad händer nu då?

Sommaren verkar lite bedagad, lite trött. Ni vet så där som man känner sig i slutet på en lång och rolig fest. Håret är rufsigt, sminket sitter inte så bra längre och fötterna värker och man börjar längta hem till sängen. Men fortfarande glittrar det till ... när tallarna doftar extra gott en solig och varm dag, när vi är ute på kvällspromenad i gyllene kvällssol eller som ikväll när älven ligger spegelblank.

Men jag har lite svårt att leva i nuet ... kan inte låta bli att sträcka på mig och kika framåt. Hösten är den tid då allt börjar om, det riktiga nyåret och jag är nyfiken på hur och om livet förändras. Fast samtidigt är jag glad över den här stilla tiden, en tid som lockar till eftertanke och lust till nya oprövade vägar.

Dagens lärdom

Denna lärdom är hundrelaterad. Man ska inte försöka trä på sin hund halsbandet medan han gäspar för då fastnar den i munnen som ett slags betsel och det uppskattas INTE. Vad värre är att man kanske dessutom är lite ouppmärksam och inte förstår var halsbandet fastnat och drar lite hårdare ... det kan resultera i en bitter och inåtvänd rottweiler under promenaden.

Kärlek ...

Jag har bestämt att ingen valp ta! Jag har bestämt mig!! Hon har gjort jättebra valptester och är Dagmar reinkarnerad och skulle gå så väl ihop med Conrad. Men nej, nej, nej! Det här med att vara vuxen och ta förståndiga beslut, det suger verkligen!

Just ja ...

Man bör komma ihåg att man numera är långhårig och därför inte med automatik tänka IIIIIINNNNNSSSEEEEKKTTT när det killar på ryggen.

Insikter ... ytterligare en gång

När man haft lite fest så där så blir det oftast en massa tomma flaskor och burkar av diverse karaktär - åtminstone med mina vänner - som ska till returstationen.

Lärdom 1 - se till att alla flaskor är ordentligt tömda så det inte göms någon rödvinsslatt någonstans. Den lär spillas ut på minst optimala platsen.

Lärdom 2 - när det är 30 grader varmt ska man inte sätta påsarna i bilen och parkera bilen i solen några timmar. Det ger en .... intressant doftupplevelse.

Sen har jag gjort fler lärdomar idag, men de verkar jag ha glömt bort. Ack ja ....

Oj då ...

Du är 34% ond!

Det ruvar en ondska i ditt hjärta även om du döljer det väl!

Fler test hittar du på testportalen.se

En bonusvecka

Igår var det dags att börja jobba igen. PUH! Lyckligtvis så upptäckte jag att jag bara jobbar två veckor och sen är det en semetervecka till. Det var lite lycka, för den hade jag glömt bort.

Firade min födelsedag i lördags (några veckor för sent men vem räknar?) genom att bjuda de närmaste på drinkar och tilltugg. Jag gjorde Ankies Kremlin Colonel som jag fyllde upp i en gammal glasflaska. Var en ambitiös kvinna och gjorde mer än två liter av den. Och hej och hå! Den var STARK. Mina ögon tåras bara vid minnet. Borde ha anat oråd när ingredienserna bestod av vodka, limejuice och socker. Men den gick åt och kvällen tog en rivstart och det artade sig till en riktigt mysig kväll med drinkar till höger och vänster, gladgalna rottweilers som sprang omkring och försökte välta både bord och människor och en massa babbel mellan gamla vänner som inte träffas så ofta och en del nya vänner som jag verkligen hoppas hade lika trevligt. OCH det nästan bästa av alltihop - jag var inte bakis! Inte alls. Vilket är en lycka och en seger med tanke på att jag kan bli ordentligt dålig, så där snälla-det-ok-att-du-skjuter-mig-bakis.

Det fotades ingenting men apropå det så ska jag fota mina nya skor som jag köpte. De är så fiiiina.

Jaha, sist ute som vanligt

Jag strök omkring på ÖB igår, av väldigt oklara skäl. Hittade iallafall en glass att köpa - GB Sandwich fast med pepparkaka. Tydligen någon lämning från i julas men ohmajgodd så GOD! Mums! Varför köpte jag inte fler? Hela lagret? Eller kan man bli sjuk av gammal glass? Kan man kanske uppnå samma smakupplevelse av att kombinera peppisar med vaniljglass?

Sötare än sockerkaka

Conrad blev farbror för några veckor sedan och här är bilder på två av sötnosarna. Vill man se fler bilder så kan man titta på Deveritas sida.

My preciousssssss

Det här är stolen CH 24 av Hans J Wegner och det är en riktig favorit. Har tyckt om den sen jag såg den första gången. Suktar och längtar efter den dagen jag har råd att köpa dem ...

Mediabänk Sixten

Ett tips på en jättesnygg bänk och vägghylla som finns på rea hos MIO just nu. Jag gillar ofta deras möbler, dock är det lite dålig kvalitet på en del men designen är enkel och tilltalande.

En konstig syn på skönhet

De här tre bilderna är på samma tjej, Crystal Renn, som väl är den "kurviga" modell som är mest känd. Den enda som Vogue använt. Den till höger är på henne som "vanlig" modell och den till vänster och den övre är på henne som hon ser ut idag. Idag har hon måtten 99-81-109 till 175 cm längd. På den högra bilden så är hon väl rätt vanligt modellsmal, finns nog till och med de modeller som är smalare. Det finns säkert de som menar att modeller måste vara så smala för att kläderna ska sitta snyggt men då undrar jag - är inte kläderna felkonstruerade då? Om de inte passar och sitter snyggt på människor som de faktiskt ser ut och är byggda? Visst, det finns många naturligt smala personer men det finns även många som är mer kurviga.

Jag har full förståelse för att man - när man ska visa sina kläder och sälja dem - väljer vackra personer och de med utstrålning. Däremot kan jag tycka att det är tråkigt att det bara ska finnas ett ideal och när man väljer en modell som Crystal så ska det alltid påpekas att det är en kurvig modell även om den kroppen minst sagt ser lika sund ut.

Tre grejer - mode

Det är något speciellt med höstmodet. Trots härlig sommar så lockar mustiga färger, ulliga tyger och stickat. Det här är tre av mina favoriter till hösten.

Skor från Minimarket - är dock inte så förtjust i kjol och skor med kort skaft och till byxor gör de väl sig inte riktigt. Men snygga var de.

Kappa från Maria Westerlind. Tycker om hennes kläder, de känns väldigt bärbara i min vardag och den här var så vacker.

Bruna manchesterjeans från Acne. Manchester är väl verkligen höstmaterial?

Faktiskt kusinens fel!!

Hur lugn och avslappnande semestern än är så har jag inte vilat bort min förmåga att hamna i besynnerliga situationer - eller hamnar alla i sådana och bara inte berättar om dem?

Jag åkte iväg på Coop för att köpa lackfärg och fick snart händerna fulla med sånt som behövdes. Jag hade inga fickor så jag använde mig av kusin Anettes tips - jag satte telefonen i behån. Syns inte och man kan någorlunda diskret fiska upp den om det ringer. Och ringde gjorde det ... när jag står i kassan med söte semesterkillen och ska precis betala. Hade det bara varit signalen hade jag kunnat låtsas som ingenting, men jag hade även på vibration och displayen vänd utåt så hela mitt ena bröst blinkade och vibrerade. Herregud. Vad gör man? Jag skrattade lite, sa till honom att "man kan ju inte alltid svara", betalade och gick.

En annan hastighet

Dagarna går sakta förbi. Någon slags rutin har infunnit sig. Lata sovmornar, frukost på altanen, promenad på ängen i midjehögt gräs. Grejar på ute i trädgården.

Jag andas långsammare. Ler mer. Sover djupare. Ögonen vilar på skimrande grönska och glittrande vatten. Näsan fylls av doften från rosor och syrener. Sakta semester ... långsamt levande.