Isvägen på väg ut.
Observera den kylige killen med isbildning i dreglet. 
Midsommarminnen
Bastuavdelningen till Jopikgården
Jopikgården som är vandrarhem, restaurang och fik ... och tänk där serverades semlor
Norrbottensgård
Ja, jag gillar att fota träd
Är det någon som sniffat på denna? Issey Miyake "A drop of Cloud". Den ska vara fräsch som de andra från Issey Miyake men lite mer sträv ändå ... 
Jag gillar mina träd som jag har på tomten. Många är stora och gamla och så vackra. När jag köpte huset så var tomten väldigt igenvuxen och en vän till mig kom och hjälpte mig att hugga ner 25 träd och ändå finns det rätt många kvar. Men en ... en tall retar jag mig på. Den har växt upp brevid några andra större tallar och björkar och är alltså mest risig. Dessutom är den ivägen för min utsikt över älven. Tanken var att den skulle bort under den stora huggningen men pappa och vännen Staffan struntade i det. Så nu står den där ivägen, är torr och skranglig och har dessutom ett vit fläck målad på stammen - ser ut som de vita handavtrycken som Saurons armé (Sagan om Ringen). Och jag ger den onda blickar varje dag. I vår ryker den!
Nu börjar jag förstå varför det finns de som tycker rottweilers är farliga hundar. De har en förkärlek till stooooooora pinnar och hög fart när de är ute och leker. Det innebär att man minst av allt anar det så kan man få en pinne i knävecken. Jag har lika många blåmärken på benen som när jag lärde mig cykla.
Tack för alla fina kommentarer. Känns skönt när hjärtat är litet och ledset. Och så är det ju ibland. Sorg och saknad är ju också en del av livet och för mig - som inte är så bra på att prata när jag är ledsen - känns det så bra att kunna skriva av sig.
På ettan så visar de "Maria full of Grace" kl 23.40 ikväll. En film om 17-åriga Maria i Colombia som försörjer sin familj. Hon tar en stor risk och tackar ja till ett erbjudande om att bli knarkkurir ...
Sitter och tittar på stängsel och staket. Jag har tänkt hägna in hela tomten för Conrads skull. Som det är nu har han en hage i anslutning till altanen, den är stor och rymlig men dels delar den av halva altanen och dels så vill han vara där jag är när jag är ute på tomten. Och nä, jag kan inte ha honom lös om jag inte vill hålla uppsikt över honom hela tiden för då lullar han iväg. Och fast han är snäll så tycker jag inte att han ska gå omkring lös hos grannarna.
I helgen läste jag ut Johan Theorins Nattfåk. Riktigt bra och väldigt ruskig. Handlar om en gård på Öland dit en ung barnfamilj flyttar. Men de har inte hört de sägner som finns runt denna gård, att den är byggd av virke från ett förlist skepp, att det i närheten finns en gammal offermosse och att varje jul träffas de döda på gården för att hålla julotta ....
Som den knubbsäl jag är så är det verkligen inte lätt att hitta snygga kläder. Är man överviktig, mullig, fet (eller vad man kalla det) ska man tydligen gå omkring i tajts och stora, slarvsydda t-shirts med ärmsömmen halvvägs ner till armbågen. Gärna ska eländet dessutom vara stormönstrat i klatschiga färger. Jag hatar klatschiga färger, de ger mig näthinneavlossning.
Såg den här på Elle Interiörs sida, den var så fin. Perfekt för mig som alltid har några böcker på gång och sängbordet är alltid fullt med en boktrave.
Idag har Conrad fått vara på kollo hos syster Chilli och hennes matte. Anneli ringde skrattandes för att berätta att Chilli (som är mer vaktbenägen i en lilltå än Conrad är i hela kroppen) stod och spanade och skällde på något. Lite bakom henne stod Conrad, med ett förbryllat uttryck "öh, vad är det, ska jag också skälla??", när hon sprang till andra änden av tomten följde han med. Fortfarande lika tyst och lika förvirrad.
Idag när jag var ute och promenerade såg jag att under stormandet på nyårsafton så hade det blåst ner en tall med fina grenar så jag gick tillbaka och hämtade en sekatör och en kasse. Sen fyllde jag en gammal spånkorg (kommer från mormor tror jag) med tallris men jag fick inte riktigt till de så snyggt. Måste ut och rufsa om dem mer - tror de är lite för långa. Är det något som jag är riktigt usel på så är det att arrangera blommor, kvistar och grenar. Måste be min vän trädgårdsmästaren att ha kurs med mig. 
Sen hittade jag två vackra grenar - jag drar hem mer kvistar än Conrad tror jag - så de fick göra mina taklökar sällskap. Sen brukar jag ha en yllefilt ute på bänken om man vill sitta ute en stund (och inte frysa rumpan av sig). Den bruna klumpen är en bit strandved som är jättevacker på närmare håll.
Min assistent som tyckte jag var trist och skulle kasta pinnar till honom istället ... Sockerhjärtat
Jag köpte The Shoebox - boxen med samtliga avsnitt av Sex and the city - när den kom ut. Men nu har jag tänkt sälja den, är inne i en städ och röj period just nu och tjejerna förtjänar att få bo hos någon som uppskattar tittar på dem mer än vad jag gör just nu. Är det någon av er som är intresserad hör av er. Jag vill ha 300:- + porto för den.
... att man är en förutseende typ som väl medveten om att sparken ska användas och därför tog fram den i höstas innan det snöade. Då slapp man klättra omkring i mörker och snö bakom garaget där allt möjligt skräp är, skotta och bära sparkskrället bakvägen genom skogen (oskottat där också, jajemen) hem för att inte krossa de gamla fönstren som jag sparat till att göra drivbänkar av i vår.
I går så kurade jag i soffa för jag hade hyrt två rysare. Började med The Signal, som jag trodde baserade sig på Stephen Kings roman. F-n heller, eller kanske. Den var så dålig så jag kunde inte ens få någon slags handling eller begripa vad den handlade om. Ser ni den i hyllan, GÅ SNABBT VIDARE.
Sen hade jag även hyrt den spanska rysaren Barnhemmet. Och den var riktigt bra. Gripande, vacker och riktigt skrämmande. Så vill ni bli rädda -- kolla i den.
Om man är en pysslig person borde väl såna här små fåglar vara rätt roliga att sy. Det är lite lustigt, men varje år när julen är över så får jag en längtan efter klara, knalliga färger. Kan det vara lite vårlängtan som spirar?
Igår var jag hos vännerna Anneli och Fredrik för att fira nyår. Det var en jättetrevlig kväll med vin, god mat och en Conrad som fick busa för fullt med syrran Chilli. Innan tolvslaget gick vi över till deras grannar, de hade två labradorer som de valde att ta med sig till fyrverkerierna och de tyckte nog att jag och Anneli var rätt hönsiga med våra hundar som skyndade tillbaka för att de inte skulle vara ensamma under allt ljus- och ljudsmatter. Tyvärr fick jag höra senare att en av labbarna blivit jätterädd och jag är riktigt glad att jag är en hönsig matte. Jag har träffat skotträdda hundar tidigare och de lider verkligen.
