Nyss var jag ute med Conrad på promenad. Älven ligger stilla och blank och solen håller på att gå ner. Och jag fick en sån lyckokänsla över att kunna promenera ute, andas frisk luft och ha en nöjd hund vid min sida som får snusa efter sorkar och gräva lite.
Vad man kan vara nöjd över sitt liv ibland ....
4 kommentarer:
Jag tror att just det där är att leva...
Otroligt härlig känsla :)
Livet är underbart, oftast, och att kunna uppleva den där lyckokänslan är det bästa:)
Och den där lyckokänslan kommer när man minst anar det :D
Skicka en kommentar