Mitt hus ligger ca 100 meter från älven. Längs med stranden ligger det sommarstugor men än så länge står de tomma och stranden är bara vår - min och Conrads. Jag älskar att promenera längs med älvkanten och de enda spår som syns i sanden är mina - ja och så en massa tassavtryck huller om buller förstås. Det är något speciellt med vatten som gör mig lugn och lycklig. Att det är alldeles öde och att alla stugor är tomma ger någon slags frihetskänsla.
Men tyck inte synd om oss för att vi inte kan promenera lika fritt där på sommaren eftersom det finns flera andra alternativ. Stora ängar och en fin skog att strövar runt i, Conrads tassar kommer aldrig att bli sönderskavda av asfalt i alla fall.
5 kommentarer:
Åh, fatta varför jag vill flytta ut på landet. Är naturromantiker som vill andas ren luft:)
Ja, det är så underbart och härligt. Jag är lycklig varenda minut!
Låter lovely. Här är naturen så generös. I förrår gick vi längs flodbanken, så länge att vi tappade bort picninckorgen:O Barn behöver inga toys, en flodbank vill de ha!
Låter härligt!
Ja, naturen har blivit så viktig för mig ... Riktig energidos. :D
Skicka en kommentar