tisdag 25 mars 2008
Glad
Tänk att man kan bli så glad av en hund. Vilket otroligt sällskap och vilken vän han är. Hur sur och trött man är på morgonen så kan man inte bli annat än pigg och glad när man ser en vippande svans, ett par glada ögon och känner en kall nos mot handen. En ny sorts kärlek, förvånansvärt stark ....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Det är också den mest okomplicerade, eller hur. Jag ger dig mat, kel och en biabädd och du älskar mig grundlöst för det:) As simple as that...
Ja, men att min kärlek till honom skulle bli så stor var lite förvånande. Men det är klart, det är ju en kravlös kärlek :D
Och en del saker kan ju få vara enkla eller hur?
Allergisk som jag är så snosar jag på barnen och maken istället ;)
Det är bara att ta vara på det i livet som är just så där okomplicerat:) njuta av det...
En hund...*drömmer mig bort*. En fråga: hur ordnar du det för din hund när du jobbar? Jag hade gärna haft hund (eller ett zoo kanske) men har svårt att få till det med heltidsjobb.
Hundkärleken är den starkaste som finns, så skoj att du upptäckt den då Conrad kom in i ditt liv ;) Livet som tragisk singel känns mindre tragiskt då jag har en Cayenne som alltid ställer upp och ger lite kärlek =)
Petra - jag har sån tur att jag bor ca 5 från jobbet (med bil) så jag åker hem på lunchen. Sen är pappa och snickrar hos mig på dagarna så Conrad är sällan ensam länge. Skulle också gärna ha ett litet zoo :D
Caisa - ja, och tänk jag som inte tyckte om honom i början. Första veckorna så tänkte jag lämna tillbaka honom. Min griseknoe :)
Skicka en kommentar