I vår lilla familj råder det dåliga minnet. Nu när jag är sjuk och inte orkar promenera lika mycket så har Conrad fått sitta fast ute på altanen. Och innan någon hinner reta upp sig; vi går ut på promenader men inte lika långa, han har ett ca 8 m lång lina som han sitter fast i, jag har uppsikt över honom hela tiden och ett voff är allt som behövs för att han ska få komma in.
Har suttit i soffan och skrattat åt honom. Igår fick han en tuggis som han grävde ner och jäklar vad han söker det nu. Man kan riktigt se hur han kliar sig i skallen sötnosen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar